Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
När de, som ha dött, resa sig ur sin grav, äro de vålnader, och då skrämma de. Och han såg genast i full klarhet var förändring, som tiden hade ristat i hennes drag. Besinningen svek henne och hon lyfte upp barnet framför honom. Guds frid, kung Valdemar, viskade hon. Känner du igen oss? Han knöt handen och kastade huvudet stolt bakåt. Guds frid, frussyster.
Dagen efter den då han hade dödat Gedalja, och innan ännu någon visste av detta, kom en skara av åttio män från Sikem, Silo och Samaria; de hade rakat av sig skägget och rivit sönder sina kläder och ristat märken på sig, och hade med sig spisoffer och rökelse till att frambära i HERRENS hus. Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem från Mispa, gråtande utan uppehåll.
Hade en enskild ristat i sitt insegel orden: "Snille och smak", skulle väl föga någon varit nog grym att hos honom se en annan mening därmed än den nyss angifna; då åter en korporation med Svenska akademiens ändamål och anspråk antog dem, kunde en skämtare med lätt samvete påbörda densamma arrogansen att med dem hafva velat uttrycka ett: Est Deus in nobis , eller att Akademien inom sig slöte och fullt uppfattat dessa konstskönhetens båda villkor.
Det stod på ulvtassar av järn och var ristat med många runor, och det sades, att det fordom hade tillhört dvärgarna. Inge trodde, att det gav tur på jakt, och Julia, att det skänkte lycka i kärlek. Jarlen återkom nu från skogen, och på ärmen av den svarta kåpan låg ännu litet gles snö, som fallit från grenarna.
Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa; deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga. Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
Mina ögon ha fått ett leende, och ja, nu visste han! de drag, som lidande och sjukdom ristat kring min mun, voro tillbakaträngda; man märkte dem icke. Och så kanske det var ljuset. Ja, det är ljuset! svarade jag mycket lugnt. Ju längre han såg på mig, dess ifrigare blef han. Han tyckte, att jag brytt mig mindre om honom de sista dagarna än förut. Men hur har han kunnat märka det?
Dagens Ord
Andra Tittar