United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Å, ingenting. Jag menar väl närmast hon talade mycket långsamt att mitt liv småningom har koncentrerat sig i en enda känsla, att allt annat... Hon avbröt sig och gjorde en svävande, avvärjande rörelse med handen: Å, det är mig alltsammans likgiltigt! Förstår du mig, när jag säger, att ibland tycker jag, att livet liksom tätnar och mörknar omkring mig, jag hålles fast som i ett skruvstäd, jag kan blott se framför mig i

Och hon pekade med tummen över axeln Jan-Petters helomvända porträtt. Han har plågat mig hela dagen och för resten många dagar och för resten alltid. Jag är inte vidskeplig, jag tror inte ett liv efter detta. Själv kommer jag att som en blomma och ni med. Men jag gör ett undantag för Jan-Petter. Han var för koncentrerat elak för att lämna mig, länge det finns någonting kvar av mig.

Derborta har ovädret koncentrerat sig i en tjock, grumligt violett molnvägg, som kantar horisonten. Bakom dess tunga draperi står solen och glöder. Man skönjer den som en svag skiftning i ljust, en rundel utan konturer, speglad i den mörka vattenytan som ett nästan omärkligt skimmer.

Hon hade fått bröst som en vuxen kvinna. Hennes blus var fyllig och rund över bysten. Det var som om all sommarens sol hos henne koncentrerat sig denna kroppsdel. Han kände sig förvirrad och rodnade svagt, han tog av sig mössan och hälsade. Hon nöjde sig ej med att svara med en knyck huvudet som de andra flickorna.

Det är också icke dig, jag älskar; det är min egen fantasis skapelse, som antagit din gestalt och dina drag. Det är barnets naiva tro sagans förtrollade prinsessa, det är all min ungdoms längtan, som koncentrerat sig i din bild. Du är diktens overkliga kvinnoideal; jag vill icke röra dig med mina händer, att du icke försvinna i luften.

Och allteftersom dag gick efter dag växte ångesten fram och bredde sig ut bottnen af hennes sinne, färgande allt med sin svarta grundton. Och ständigt skenade hennes fantasi utåt samma mörka väg, der den ofta kört sig trött. Åter och åter ljöd inom henne de två orden i hvilka han en gång koncentrerat sin lifsbekännelse: »lam invärtes

Men det är tydligt att jag får lof att följa tråden från början. Stensborg var förhistoria och prolog men framställde tillika sin andel af tesen. Det var adeln som jordägande kast, bunden vid sin torfva, bunden af plikterna mot den historiska uppgiften, men oförmögen att göra skäl för sig. Utvecklingen hade koncentrerat sig i städerna. Det var där pengarna gjordes och kulturarbetet bedrefs.