Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
Doktor Karolina log sitt veka leende och mumlade: Detta sedliga nit förefaller så främmande här på Jan-Petters lummiga Larsbo. Fru Olga vände sig hastigt om, blek och storögd; hon sa: Mitt nit är allt annat än sedligt. Om jag får be! Det är rent ekonomiskt och kan således kräva att mötas med allvar.
Men ur dessa olyckor, förolämpningar och förföljelser hade hennes själ hämtat en oanad styrka. Fru Olga hade i själva verket utvecklats med förbluffande hastighet. Klockan sex på morgonen hade hon ännu varit Jan-Petters rika och behagliga men själsligen rätt obetydliga änka.
Om vintern, då makarna mestadels levde allena, var det till och med knappt om maten. Jan-Petters svaga hälsa krävde en särskild diet, och den matfriska unga frun fick suga på ramarna. Också förblev hon mager och gänglig ända till mannens död för att under sorgeåret fetma på ett nästan oroväckande sätt.
Där oppositionen mot det omoraliska ej tar sig grova uttryck, tar den fina. För att rätt skildra fru Olgas liv mellan Jan-Petters bröllop och hans begravning, för att tillfyllest förklara hennes förhållande till sin omgivning och hennes själstillstånd, skulle man behöva återge några hundratal pikanta situationer, citera några tusental ordlekar, kvicka infall, skrattretande anmärkningar.
När Casimir Brut fick se henne, gjorde han ånyo ett försök att komma loss. Hela hopen, som nu fyllde bakre delen av gårdsplanen, försattes åter i en vågrörelse, som så småningom förde de främsta fram till trappan. Fru Olga sa: Här är jag, om det är mig ni söker. Spillebodaren på krokiga knän slank hastigt och tyst som en skugga uppför trappan. Är du Jan-Petters änka du? gnällde han.
För resten begriper jag inte, hur du bar dig åt. Du skulle springa ut i sängkammaren och då rusar du först till Jan-Petters dörr. Det är idiotiskt. Han gick mot Jan-Petters dörr men Olga ställde sig plötsligt i vägen för honom; hon lade händerna på hans axlar och stirrade honom eftertänksamt in i ögonen. Jag tänker på en sak, sa hon. Det finns kanske en förklaring.
Och hon pekade med tummen över axeln på Jan-Petters helomvända porträtt. Han har plågat mig hela dagen och för resten många dagar och för resten alltid. Jag är inte vidskeplig, jag tror inte på ett liv efter detta. Själv kommer jag att dö som en blomma och ni med. Men jag gör ett undantag för Jan-Petter. Han var för koncentrerat elak för att lämna mig, så länge det finns någonting kvar av mig.
Dagens Ord
Andra Tittar