United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon sa: Herr Brut har fått sitt avsked och den, som tänker blanda sig i den saken, gör bäst i att lämna Larsbo. Jag är en självständig varelse och ni ska inte tro, att jag är angelägen om ert sällskap. Ni kan gärna ge er i väg! Allasammans! Eljest kan det hända! Att jag kör i väg er!
Tystnaden bröts av prästen, som sa: Ett gott ord är detta: Säg sant vad du säger, men säg inte allt, som är sant. Jag säger gärna sanningen, men jag gör det på ett belevat sätt och sårar ingen. Det är min metod. Men herrn torde inte vara i besittning av mycken belevenhet. Jag är nog inte det, medgav Brut. Jag har inte fått lära mycket i den vägen.
Då stod Spillebodaren framför honom och skrek med sin gälla röst, sin snubblande, snabba predikotunga: Låter oss pröva, om du är av sanningen eller av lögnens ande! Är det sanning eller lögn att du brutit mot sjätte budet med din egen matmor och din husbondes änka? I stället för att svara gick Brut emot honom, men de närmast stående rusade upp på trappan för att skydda torparen.
Men att hon var orolig och ivrig kunde man se därpå, att hon höll båda pekfingrarna uppsträckta alldeles som en geisha i en operett. När hon slutat, blinkade de mot varandra vid pass en minut dock icke till samförstånd. Casimir Brut svarade: Gärna för mig. Men då går jag. Och det kunde ju inte komma i fråga. Fru Olga måste söka sig något annat. Dagen blev tom.
Han stirrade på Brita med vitt uppspärrade ögon, han mumlade: Hundra mot ett! Kom ihåg! Jag håller hundra mot ett! Därmed försvann han, springande men på tå. Men Casimir Brut, som fått ett ögonblicks frist, andades ut, tog luft i lungorna och ropade med stark röst: Jag säger er, att jag inte gjort flickan någonting! Så pass borde ni känna mig, att ni vet, att jag inte ljuger.
Männen, som höllo honom mellan sina händer, kände den starka kroppen skälva. Det retade dem och ingenting retar män så som mäns fruktan. I flock är svaghet en dödssynd. Trängseln, hettade, knuffarna eggade. De främsta i hopen voro tätt intill trappan och Brut och hans väktare knappt tio steg därifrån. De kunde inte längre fördraga att känna hans kropp oskadd.
Brut nickade, och vänd till prästen svarade han: Hur det känns? Tungt. Jag har arbetat här i femton år, jag har haft min bästa tid här. Det känns tungt. Varför i herrans namn flyttar ni då? frågade prästen. Han svarade: Man brukar flytta, när man blir bortkörd. Fru Olga gav till ett rop, men doktor Karolina snäste henne med ett barskt: Tyst du! Och hon sa: Vad vill det säga? Bortkörd?
Unga änkor är ju kända för sina nycker och ställa stora fordringar på omgivningen, i synnerhet den manliga. Men det får vara måtta med allt! Jag ska genast tala med herr Brut. Hon reste sig för att verkställa sitt beslut. Men fru Olga ställde sig i vägen för henne och hon tog henne i armen och tryckte den så hårt att det närmast liknade en nypning.
Samtidigt som hon sovrade och systematiserade sina erfarenheter, skulle hon friska upp sin matematik tillsammans med Ludwig, ty siffror och åter siffror är det sprängämne, som röjer årtusendens avlagrade fördomar ur vägen. Och Casimir Brut skulle få en välförtjänt läxa!
Den ena människan kan komma att slå ihjäl den andra och vara renhårig ändå. Men han påstod, att Casimir ville skjuta skulden på någon bland karlarna och själv smita. Då slogs jag. Han fick mycket smörj, fortsatte prästens son med en viss tillfredsställelse. Och nu gäller det herr Brut själv. Hela skocken kommer hitåt.
Dagens Ord
Andra Tittar