Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 maj 2025
På ditt hemlands kust, den borg helt nära, Där som kung du i glans skall bo, Under Vidars klippa en stormig julnatt Togs jag upp ur vågen, ett bortvräkt barn. Så hon talte. Blekna ej, o fader! Hennes blod på mitt svärd du ser. Morvens mö, Oihonna, min brud på hafvet, Var din dotter, kung, och min syster var. Dö hon ville, dö för mig. Jag bringar Hennes hälsning." Han teg.
'Kung', talte han, 'nöjd jag går Till önskad hvila i glömskans famn; En bön dock ber jag för henne, Som ensam sörjer mitt fall. Ej är det min blod, du ser I hennes kinder. Sin lefnads skuld Den fågelfrie förstörarn Åt ingen lämnat i arf. Hon gafs mig af natthöljd sjö En stormig jul, då i vådligt skygd Af Vidars klippa jag ankrat, Vid Fjalars konungaborg.
Det rent mänskliga hos Fjalar gör det naturligt, att han ej själf öfvervakar sin späda dotters uppoffrande, utan öfverlämnar henne åt Sjolf, vapenbrodern, som utsätter barnet i hafvet under Vidars klippa, där hennes räddning i den stormiga julnatten väl är föga sannolik, men dock ligger inom gränserna för det naturliga.
Dagens Ord
Andra Tittar