United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ingen archangelsk mö och ingen vid stranden af Dvina Växande tärna kufvat ännu den flyktiga gossen, Utan hans hjärta var fritt och spratt som en åder i källan. Nu, af ett skummande öl och en blomstrande tärna på en gång Dårad, sprang han och dansade, grät och skrattade ömsom, Tills i en blink som en storm han den varubetungade ränseln Slängde på nacken och skyndade ut.
Din son är en vanbörding, och jag håller min dotter för god att bättra upp ditt ätteblod. Dagarna bli långa för en mö, som sitter och väntar på friare, kära granne, och du skall inte vara hård mot henne. Här skall din dotter få det bra. Hon skall få bo hos mig och vara samman med mig om disk och duk.
En femtonårig vallflicka satt ensam på bergsluttningen, vaktande gårdens kor. Hon företog sig att sjunga i ensamheten: Och jungfrun hon gick sig i berger och mo. Hillevo, hallevo! Nu haver jag mistat min silkelesko. Hallevo, melido! Vem kunde det tro? Nu går jag så barfot som kalvar och ko. Sio! Och skogsrå hon traskar i hasselemo. Hillevo, hallevo! Och haver du hittat min silkelesko?
Frun såg med en lång, medlidsam blick på Lars kusk, svepte pälsen tätare omkring sig och klaffsade i sina stora galoscher tvärs öfver gården och gick in till sig. Vid Raiala mo. Hans far var längesedan i grafven, men modern lefde och fick arbeta från tidigt på morgonen för att försörja de tre. Fadern, som varit mjölnare, dog helt ung och änkan skulle nog ha sörjt, om hon bara haft tid.
Då brännas de så kallade kokko -eldarne, och många skott, som man skulle tycka sig förslösa, om de lossades på en järpe eller ripa, afskjutas då högtiden till prydnad. Till anbringandet af kokko väljes vanligen någon hög, halfbränd fura på en naken och dominerande mo.
Men jag har lockat ur honom ett och annat om era lekar och tidsfördriv i barndomen. Var det inte så att ni, fadern ovetande, stundom smögo er långt bort i skogen och lekte med en liten gullhårig mö från granngården? Nå, nu känner jag igen Hallsten på dina ord. Han hör till de män, som skulle må väl av att emellanåt äta ett varghjärta. Lovade hon att vänta på er?
Jag medger gärna, fast jag icke känner henne, att det är den dygdädlaste och skönaste mö, som någonsin uppblommat bland Nordens fjällar, men, för fan, om flickan bedragit dig, så slå henne ur tankarne. Du må tro, att jag också... Det vore bäst, om korporalen ville tiga med den saken... den är icke rolig att tala om, sade Sven och rynkade ögonbrynen.
Ja, der sitter hon, fattig barnet, och ser så enkel och anspråkslös ot, och fast jag säger det sjelf, så är hon en tusan så framstående och begåfvad pi anist! Hon pre ludierar om aftnarne så man kan gråta åt det, och så'na ha rmonier! Mo sikalisk är hon, och en opp fattning har hon!
Från tusen ekos darrande dörrar Kom hornets ljud tillbaka i kvällen nyss; Nu slumrar det trött på skymningens bädd. Där Cronas dunkelt speglande bölja kröks Kring ekomhvärfda, mossiga hällen, Där syns hon, jägarinnan med svanhvit arm, Oihonna, de svala vågornas mö.
Korgar fick han naturligtvis till höger och vänster, men lät ej modet falla. Så hade han en gång fått spaning på ett gammalt ogift fruntimmer, en rik och musikalisk mö. Om hon hade föräldrar i livet visste han ej, och det bekymrade honom föga. Han hade emellertid aning om att hennes fader skulle leva i en mycket hög ålder.
Dagens Ord
Andra Tittar