United States or British Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Kan ni tänka, att också jag ofta har kommit ihåg det, och isynnerhet dessa senaste dagar," sade Alma leende. "Verkligt sant?" Han såg forskande Alma i ögonen och förstod, att de båda syftade på samma sak, nemligen på det de hade talat om kärleken mellan man och kvinna. "Kanske medger ni redan, att jag hade en smula rätt?" "Inte ännu."
Jag kan annars vänta tills i eftermiddag, då det kanske är liksom litet ledigare. Intet svar. Jag väntar 5 min. Jag byter om hand och väntar ytterligare 5 min. Intet svar. Då ringer jag på nytt. Intet svar. Väntan. Ny ringning. Svar: bubbelbubb! Det är bara jag igen, säger jag, jag medger att jag stör er, men Kallat! Väntan. Därpå svarar en obekant röst. Var är det, säger jag. Det är 52 16.
Jaså, ja det kan jag tro, medger han. Annars skulle jag vilja gissa på Kittelsen, den berömde illustratören av skandinaviska sagor. Jag trodde icke på tillvaron av demoner, men nyfiken att se vilket intryck mina skulpturer skulle göra på sparvarna, som brukade få brödsmulor utanför mitt fönster, sätter jag ut figurerna på taket. Sparvarna bli förskräckta och hålla sig undan.
Hvad syns, fördrar jag nu? Det är en villa, Ni krusar bara, och ert krus är kallt. v. Fru Bingen, vi bli båda gamla, Och ålderdomen har just ej behag. FRU BINGEN. Man kan ej v. Hur? FRU BINGEN. Förhindra sig att samla År efter år, dag efter dag, Så länge man är till. v. Det medger jag. Det kan man ej, men eljest kan man mycket, Långt mer än ni och mången annan tror.
Jag medger gärna, fast jag icke känner henne, att det är den dygdädlaste och skönaste mö, som någonsin uppblommat bland Nordens fjällar, men, för fan, om flickan bedragit dig, så slå henne ur tankarne. Du må tro, att jag också... Det vore bäst, om korporalen ville tiga med den saken... den är icke rolig att tala om, sade Sven och rynkade ögonbrynen.
I denna riktning går Lönnrots åsigt om sjukdomars botande medels trollord, och en hvar, som sett en verklig schaman utöfva sin konst, medger gerna att Lönnrots tanke är riktig. Tjenstledighetens sköna dagar togo slut den 31 december 1848.
Jag är blek, jag medger det. Nobelt blek! Men det var ju i alla fall onödigt att påpeka det på det sättet. "Minsann har du inte rätt", svarade karlen. "Det är ju en vaxgubbe. Men de va sjutton vad han var lik en människa vid första ögonkastet." Så kastade han ett par försiktiga blickar omkring sig. Ingen människa i sikte.
Leistén skakade på hufvudet. "Jag medger, att vår svenska kultur är ytlig och lånad, och att den derför inte kan ha någon lång framtid för sig i vårt land. Men äfven denna yttre förfining bör man ändå inte förakta. Den har nog också sitt värde." "Sådant få vi nog med tiden på egen väg, i samma mån som vi utveckla oss." "Men hvilka skola hädanefter på finska sidan föra språksaken framåt?
Det skall pina mig att ta mig af henne och det skulle pina mig att inte göra det.» »Nå jag medger att det är en förtviflad situation. Men det går öfver, sa han som hade eld i håret.» En tredje ung man kom i detsamma uppför trappan och helsade på de två, hvarefter samtalet tog en annan vändning.
Medvetandet att man har det bra är den första signalen från ålderdomen, som är den tid, då man inte har det bra. Den tredje av cyklisterna var en av de personer, som tala i citat. Han skyndade sig att citera Salomo om de år, om vilka man skall säga: de behaga mig icke. De båda andra tego. Den fete återtog, vänd till den minste: Du har rätt. Jag ser, att du är förvånad över att jag medger det.