United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det myckna, som i den högre undervisningen endast går ut på att bibringa en ytlig prydnad för umgängeslifvet, borde lemna rum för grundligare vetande i mera nödvändiga ämnen.
Hon slöt, men upp såg Dmitri och talte djärf: "Här är jag, moder, döm mig, du ser mig här, Säg själf, om till din glädje, om till din sorg; Hvar ytlig, fal förgyllning föraktar jag, Och hvad mitt yttre röjer, mitt inre är."
Det må vara nog sagt, att mötet, ur Anderssons synpunkt, blev mycket ömt, och att det bylte, som några minuter senare köksvägen slungades ut ur "Zum alten Frankfurterwurst", för en ytlig betraktare inte påminde särdeles mycket om Andersson. Andersson besöker inte mera "Zum alten Frankfurterwurst", och han har totalt mist sin beundran för roterande svängdörrar.
Men på samma gång fann hon det hårdt, att Hanna skulle afgå och försaka ett godt afgångsbetyg, då hon intet ondt gjort, och alltsammans blott berodde på en ytlig och ömklig uppfattning af hennes handlingssätt. Bertha hade i går kommit till Bella och full af uppror och missnöje omtalat stämningen i skolan och sin fruktan att Hanna skulle blifva bortvisad.
Hon föreställde sig dessa eleganta hufvudstadsbor, herrar och damer, hur skulle de icke anse sig ha rätt att truga sig på henne med krus och komplimanger och småleenden och tomma ord om det, som för henne var heligt: hennes arbete. Men hon kände det, som om dessa människor varit fiender till hennes innersta sträfvan. För dem var det blott en ytlig lek, detta som för henne var djupaste allvar.
Hon var visserligen nära fyrtio år och började visa anlag för fetma, men på avstånd och vid ljus tog hon sig ännu förtrollande ut med sina ömma, eldfulla ögon, sitt mörkt kastanjebruna hår och förtjusande leende. Hon klädde sig med smak och konverserade behagligt, om man än snart upptäckte, att hennes begåvning både var ytlig och tarvlig.
Leistén skakade på hufvudet. "Jag medger, att vår svenska kultur är ytlig och lånad, och att den derför inte kan ha någon lång framtid för sig i vårt land. Men äfven denna yttre förfining bör man ändå inte förakta. Den har nog också sitt värde." "Sådant få vi nog med tiden på egen väg, i samma mån som vi utveckla oss." "Men hvilka skola hädanefter på finska sidan föra språksaken framåt?
Han var aldrig student, fast han tillhörde kåren; han vågade aldrig gå på sången, aldrig på nationen, aldrig på installationer och hälsningar, aldrig på baler eller spektakler, ty han blev alltid skymfad; han var »bland landsmännen» dum, högfärdig, ytlig, utsvävande med ett ord en Snobb! Och i verkligheten var han intet av allt detta.