United States or Eswatini ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon var visserligen nära fyrtio år och började visa anlag för fetma, men på avstånd och vid ljus tog hon sig ännu förtrollande ut med sina ömma, eldfulla ögon, sitt mörkt kastanjebruna hår och förtjusande leende. Hon klädde sig med smak och konverserade behagligt, om man än snart upptäckte, att hennes begåvning både var ytlig och tarvlig.
Vi hava viktigare saker att tillvarataga nu, min käre Wolfgang, fortsatte han. Men flickan var helt enkelt förtrollande, envisades Schnitler. Se så där ja, nu skall du kanske gå och förälska dig också jo då blir det trevligt, tyckte Cramer. Nej, lyd du mitt råd: Affär är affär kärlek är kärlek. Med Levison ha vi intet annat att göra, än rätt och slätt affärer.
Framför rampen stod hvitklädd och rund primo-amoroson, en tjock tenor från någon småteater i södra Ryssland; han hade gjort sig så skön och förtrollande han kunde, målad om kind och ögon i hvitt och rödt och svart, i lösperuk och drägt af hvit atlas för en mark alnen, och med svärd vid sidan.
Hon visste nu, att de snart skulle resa till Paris, de hade lovat att komma till Mademoiselle de Permons bröllop först i november. Hon gifte sig med Förste Konsulns vapenbroder och ungdomsvän, kommendanten i Paris, general Junot, och Laurette hade skrivit, att hela familjen Bonaparte hade lovat att komma på bröllopet. Å, det var en förtrollande ångest bara i den tanken att se honom igen!
Men skalden: Hästen då trängtande fram på de olika lockande stigar, trängen till gruvornas djup, vetandets väldiga schakt Här brast hela församlingen ut i ett osläckligt gapskratt, men skalden fortsatte, vilt, fanatiskt under ackompanjemang av skrattsalvor. Sväven på vingar dit upp till de klara förfriskande nejder, diktens förtrollande hem, tankens eteriska värld.
För öfrigt är kompositionen af det hela sinnrik, och idén att genom en rask flyttning fram i tiden få händelserna midtunder deras närvaro att stiga tillbaka och upplösa sig i dunkla, drömlika skuggor är förtrollande och ger stycket likheten af ett sakta döende adagio eller en ström, som störtar sig med vattenfall mot hafvet och den ena minuten brusar, den andra förlorar sig tystnande i det oändliga.