United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Med rocken och mössan fortfarande fulla av blommor och kryssande som en båt i storm satte Lars i väg. Sporrarna glittrade i solen. Fem ungar, en mor och Nilenius höll sig för magen av skratt när sporrarna hakade i varandra och Tun-Lars dunsade kull i ett träckhål. Han vrålade som en tjur. Han slår säj inte för han är så välklädd, grymtade Nilenius. Men Tun-Lars var arg.
Icke väl hade de passerat parkgrindarna, förrän Förste Konsuln högg sporrarna i sin hästs sidor; de andra följde efter, och i den klara sommarmorgonen satte de alla tre av i sträckt karriär, med solen på ryggen. Hästarnas hovar klapprade muntert och taktfast mot den torra, steniga marken. I över en timme redo de under tystnad.
Och därvid skramlade han med en välförsedd skinnpung, instucken i svärdsbältet. Mor Agneta betraktade ömsom sporrarna ömsom läderpungen och lät förstå, att öl kunde väl fås från staden, men för närvarande hade hon endast såd ett slags buljong på fisk, vilken stundom förvarades som en läckerhet.
Han satt på marken och sparkade för att få loss sporrarna, spottade och fräste. Slutligen lossnade de, och han sprang sin väg, rytande som en ko. Då stack Nilenius’ svärfar, undantagsgubben Mattsson, ut sitt skalliga, brynta huvud genom dörren till brygghuset och sneglade hånfullt efter Lars. Ja si dän ä då nånting tä kun var tokug, dän, hå hå hå, så visst, så visst!
Den vackra uniformen, den vidunderligt sköna képin med den svarta plymen, lacklädersstövlarna med de försilvrade sporrarna allt hade han lämnat bakom sig för evigt, utan saknad, utan sorg, utan smärta. Han såg sig själv i spegeln på det uppstrukna håret, som ännu strävade emot den nya sinnesförfattningen. Och han sade till sig själv: Jo, du ä förändrad. Men frågan var: vad skulle hans far säga?
Han hade tydligen trasslat in sig med sporrarna i mattan, fallit och blivit sittande... Stellan smög sig förbi honom utan att väcka eller försöka hjälpa honom. Han blev stående mitt på golvet i sitt rum. Han andades häftigt. Han höll händerna för ansiktet som för att undgå en ohygglig syn. Plötsligen föll han med ett kvävt skri framstupa på sängen. Ärftlighetslagen, ärftlighetslagen, mumlade han.