Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
En flykting är Dess tanke, utan riktning, utan hem; Dock jagas äfven han af sorgens härar, Hvarthelst han irrar, sökande en fristad, Och ej en gång i din förstörda borg, O vanvett, låter du den kvalde dväljas. Blott sömnen är de öfvergifnas vän. Du dyra varelse!
Trettondedagspsalm. O Jesu Krist, att nalkas dig Och dig i tro tillbedja, Det endast kan på sorgens stig Rätt innerlig Vårt arma hjärta glädja. Med himmelsk ro, med salig fröjd Vi oss i dag påminna, Hur, konung, du af himlars höjd, På jorden röjd, Lät som ett barn dig finna.
Med sorgens öfvermått skall sorgen kväfvas, Och dessa afgrundsdolkar skola dock En gång förslöas, då de ständigt brukas. Se opp, mitt öga, tanke, spänn din flykt Och hjälp mitt ödes bristande förmåga Att måla bilder på min kärleks duk, Förfärligare än de redan sporda!
Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.» Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. För sångmästaren; en psalm av David.
"Ja, en långt skönare", sade en kvinna. Jag såg den på drottningens kinder, då hon den långa natten bar sitt sjuka barn på sina armar. Och hon grät och bad till Gud för det såsom en moder beder i ångestens timma." "Helig och underbar i sin makt är sorgens hvita ros. Dock den är det icke." "Nej, världens skönaste ros såg jag framför Herrens altare", sade den fromme biskopen.
Då hon varseblef sin son, som stod i förstugan, drypande våt, med blottadt hufvud, stannade hon plötsligt, och öfver hennes bleka ansikte flög en skiftning af öfverspänd känsla, af glädje eller af sorg, det var icke godt att säga hvilketdera, ty glädjens och sorgens yttersta gränser gå i ett som himmel och haf vid horisonten.
Tystnaden bröt med en suck dock omsider den tjänande tärnan: "O", så sade hon, "säll må jag skatta mig arma, som ingen Gosse begärt, som känner ännu mitt fattiga hjärta Klappa för egen nöd och för egen lycka allenast. Sitter jag ensam, kan jag en gång väl gråta af ledsnad, Tycka att dagen är lång och sakna en vän till mitt sällskap; Bättre dock ledsnadens tår än den frätande sorgens och orons.
En konstig bergsman vart han, som satt på vägkanterna och knackade sten och sjöng besynnerliga sånger i takt med slagen till släggan tokig, förstår du, en sorgens galning med långt hår, jag skall visst vara mycket lik honom, men innan det där bröt ut hade han blivit far
Däraf det mörker, på hans panna bor, Den skugga, som de ädla anletsdragen Har öfverhöljt som med ett sorgens flor: Han ser sitt fosterland, en fattig, skyddlös mor, Ett offer bli, på söners mod bedragen.
Denna känsla uppfyller så alla hjärtan, att jag ej ens behöver nämna dess anledning. Låtom oss tala med varandra om vår gemensamma sorg! Denna betraktelse må vara värdig den, åt vilken den ägnas.» Man hör huru snyftningarne avbryta de eljest så långa akademiska perioderna. »Det hörer till sorgens väsende att ej vilja släppa sitt föremål.
Dagens Ord
Andra Tittar