United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !


Detta, kan man tro det, intogs verkligen i tidningen, men naturligtvis med följande reservation, hållet i den vanliga värdiga tonen: »Såsom opartiska hava vi icke velat neka den usle författaren till skandalskriften Ett Demokratiskt manifest att intaga hans smutsiga genmäle. Läsaren kan av detsamma döma om hans skrivsätt! En författare, som begagnar ett sådant busspråk är och förblir en fähund.

Jag kommer i Chicago utan att stå vid biljettluckor och trängas. Amerika är bra. Sweden behöver reformeras; demokratiskt. Old boys är där för många. Tullförvaltare, poliskonstaplar och andra ämbetsmän böra avsättas vid 50 års ålder. Ungt folk fram, blir landet kraftigt och rikt. Hustrun skall icke vara mannens träl. Men i Sweden är det mannen som bankar sin hustru. Gör det i Denver.

Dessa gudar, gudinnor, hjeltar, som genom läroböckerna fått en anstrykning af helgd, störtades ner; Grekland och Rom, som alltid åberopades såsom urkällan till allt bildadt, afslöjades och röckos ner i nivån. I nivån! Det var demokratiskt, ty nu kände han en press mindre, och fruktan för att icke kunna höja sig dit »upp» var borttagen. Men kom kapitlet om lifsglädjen.

Som jag icke kan veta vem som döljer sig under det mångtydiga Vi, och fruktar att jag möjligen kunde i mitt svaromål ofrivilligt träffa en hög person som är fridlyst, anser jag mig för tillfället svarslösFörfattaren till Ett Demokratiskt manifest

Det är kriget skall upplåga emellan arbetsgifvare och arbetstagare, emellan millionärerna och de fattiga, emellan katoliker och protestanter, emellan svarta och hvita, emellan höger- och venstermän, emellan monarkiskt och demokratiskt sinnade folkklasser, emellan föräldrar och barn. Luk. 21:16. Ingen frid gifves hela jorden. Alla passioner äro lössläppta. Allt är i upplösningstillstånd.

Det var ett blåsande väder; kanske äfven en landgång för de i bildning vanlottade, hvilken de räddade sig från lärdomstrycket oppifrån; det låg äfven ett demokratiskt element i detta, att en för hög och låg gemensam godtköpsvisdom fans att tillgå, som satte alla samhällsklasser i nivå. Nu när bördsadeln var upphällningen, kändes bildningsadeln dess mer tryckande.

Som biografen hade starka anledningar att icke trycka om den ståtliga recensionen, är det min skyldighet att göra det. Saken var den: ett demokratiskt manifest var utgivet, vi minnas det kanske ännu. Släktingen, som troligen befann sig inkognito i den hundhop där käppen gick fram, fick första rappet och uppgav ett tjut.

Den som inte känner till Barbacka, kanske tror att detta lilla samhälle med sina 2,394 själar som alla känt varandra sedan barnsben, och äro lika hemma i varandras familjehistorier som i sina egna byxfickor, är särdeles demokratiskt. Men han tar miste.