United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den usle detektiven lockar på den lille hunden, visar honom kanhända en sockerbit aldrig ger han honom den hugger tag i honom, sätter ett järnkoppel i hans halsband och släpar honom till polisstationen. Sedan får hundens husbonde plikta 10 kronor, och då får detektiven 3 kr. Ett sådant yrke! Mitt öga följde denne man. Jag var säker för honom.
Rabbinen drog sig tillbaka och blottade sin dolk. Udden är giftig, sade han. Blott en rispa och du skall dö under plågor, gruvligare än de besattes. Usle förförare, som stal min själs utvalda, eländige son av ett förbannat och orent släkte, som vågat skända en dotter av Guds utvalda folk, sök icke dödens kalk; jag skall ändå räcka dig honom.
Själfva drottarne, De två, som längst af alla stodo strömmen mot, Tätt till hvarandra slutna, äro sprängda nu Åt skilda håll och föras med dess vilda brus. Förbi är allt. TEKMESSA. Feghjärtade, bort med ditt skrän; Tag båt vid stranden, fräls ditt arma lif och tig! LEDSVENNEN. Den usle! Ha, han följer oförskämdt ditt råd. TEKMESSA. Vill du ej göra likaså?
Klockan 2 tände vi ljus, för att en stund röra och rota i hvar sin usle bädd och känna efter om vi ej voro rent förfrusna. Detta upptog en timme; sedan släckte vi åter ljuset, och Ambrosius fortsatte oafbrutet sin »enetale», hvilken hade en märklig förmåga att skydda oss från att frysa fast vid madrasserna.
Och jag sa ändå han skulle stanna, för han är den ende rättfärdige i Sodom. Men var det likt något! Utan de locka honom med köttets begärelse så att eld ska falla från himlen. Så att jag var mol ensam. Och då skicka de in ungen, för de visste att sinnet var på mig. Och jag tänkte att jag inte skulle streta emot, eftersom de ville. Utan det skulle bli frid i himlen och på jorden för den usle ungen.
När som Gudh vil.» Men lika ofta faller hans patos så långt ner, att den väcker ett löjligt intryck, t. ex. der han begagnar följande upprepade interjektion: »O, o, o, usle värld!» eller »Säg: Jemmer, iemmer, ah, ah, at herr Wibbling dog!» eller »Hvi liommar klokkors röst mädh sörgligt bing, bang, bong?»
Detta, kan man tro det, intogs verkligen i tidningen, men naturligtvis med följande reservation, hållet i den vanliga värdiga tonen: »Såsom opartiska hava vi icke velat neka den usle författaren till skandalskriften Ett Demokratiskt manifest att intaga hans smutsiga genmäle. Läsaren kan av detsamma döma om hans skrivsätt! En författare, som begagnar ett sådant busspråk är och förblir en fähund.