United States or Burundi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon stirrade oafbrutet ner i grafven, likasom om hon genom locket ännu en gång velat se de kända anletsdragen. Och hon märkte ej att menniskorna småningom aflägsnade sig. Endast John och några karlar blefvo kvar. De togo spadar och började skofla ner mull. De kastade mullen så häftigt, att kistan för hvarje gång dånade. Det var också stenar bland mullen och kistlocket skrälde, då de träffade det.
Låt åtminstone bli att gråta, din stackare, eller mistar du den lilla syn, du har qvar. I fruarnas ansigten syntes en känsla af medlidande. Den ena af dem klappade Hellu på hufvudet och tog från sin ficka en kopparslant, som hon lade i barnets hand. Petu och Ville hade hittills oafbrutet betraktat de främmande. Ville stod alldeles invid dem.
Säg honom, hur han bör tillvägagå: Se ödmjuk ut från början allt till slutet Och klaga, klaga, klaga oafbrutet. TRYGG. Det bär till fanders. JULIA. Tyst, och hör mig då!
Emellertid fortfor oafbrutet lugnet, och ännu då den svaga skymten af dager redan börjat afslöja en större och större synvidd, visade sig den långa, men låga dyningen nästan spegelblank på alla punkter. Den gamle började tveka, om han skulle fortsätta seglingen inåt kusten eller begagna den morgonvind, han med visshet väntade, för att gå till hafs och afbida med nästa natt en bättre lycka.
Han förstod ej hvad det var eller hvad det skulle betyda, men han följde sin goda värdinna till missionskapellet. Med stort nöje lyssnade han till den vackra sången, och hans ögon voro oafbrutet och med stort allvar fästade vid missionären. Denne öppnade nu bibeln och började läsa. Och hvad var det väl han läste? Jo, det var just Lukas andra kapitel, den underbara berättelsen om barnet i Betlehem.
Drifvorna mellan körvägen på gatan och trottoaren voro ett par alnar höga. Det hade snöat oafbrutet i några dagar och man hann icke aflägsna snön så fort som det hade varit nödvändigt. En väg var gräfd från gatan och till hvarje port, det knarrade i snön, när slädar förspända med rykande hästar körde fram och tillbaka.
Men hans produktivitet på detta område var härmed ej ännu uttömd. Han korrigerade oafbrutet sina tidigare psalmer och sammanskref nya sådana. Ännu på sin dödsbädd var han sysselsatt dermed; de sista raderna, beklagligtvis tecknade med så darrande hand att de äro oläsliga, skref han ett par dagar före sin död.
Ända till den 3 Augusti hade han att oafbrutet slå sig fram genom is. Först denna dag lyckades det honom att inlöpa i en med tolf till tretton holmar uppfyld vik. Den 7 Augusti gick Bosman åter till segels, den 10 inträngde han i Jugor Schar, och den 13 i Kariska hafvet. Mäktiga ismassor drefvo honom snart tillbaka till sundet, hvarigenom han kommit.
Kokerskan stod vid kaffepannan, då de kommo in, hon hälsade buttert på Fina och vände ryggen till, så fort hon såg den främmande. Det var en hög och ännu rak gestalt, hon bar en mörkgrå bomullstygskjol, svart kofta och duk på hufvudet. Det tittade ett par mörka, lifliga ögon fram, men bara en enda gång, eljes såg hon oafbrutet ned på sin svarta blankskurade jernspisel.
"Och sedan hviska de oafbrutet med hvarandra." "De sätta ihop historier, naturligtvis. Det är just hvad sådana der pläga sysselsätta sig med." Nymark skrattade ironiskt. Men om en stund lemnade han Alma hos några bekanta och gick öfver till herrarnas sida, ty han hade elaka aningar. Främmande masker skockade sig omkring Alma.