Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
Nej, han var bättre vid sina sinnen än någon av oss. Kanske skulle vi om orättvisan kunna skriva ännu en rad på Folketunas vägg, sade Hallsten, men jarlen hörde honom icke. Är det då här jag blev född, sade han, här i denna sotiga och ödsliga sal? Var det där i vrån min mor låg på halmen och dog? Jag tillstår, att allt här inte är som jag väntat.
Jag säger allt detta icke såsom någon förebråelse; jag har tvärtom hela denna morgon skrattat hjärtligen, så ofta jag sett er på er vargskinnspäls i vrån, där ni kunnat låta väggar och tak ramla öfver er utan att vakna. Vet ni, här har jag haft stugan full af folk, medan ni sof.
Gör det, svarade hustrun sakta och torkade bort tårarne med slarfvan, som var omkring barnet. Hellu blåste i spisen, men ville inte få det att tända, ty veden var våt. Modren gick med barnet på armen att hjelpa henne. Sedan tog hon från vrån en liten, nedrökt kaffepanna och slog litet vatten till den förra sumpen.
Där ute lyste solen, Ej sedd på många dar, Den sjuttonde augusti Var sommarvarm och klar, Kring fält och sjö for vinden Med lätta andedrag; Hvart ville gamla krigarn På denna sköna dag? Hvart ärnade han styra Sin vandring denna gång? Blef hemmet honom ödsligt, Hans plats i vrån för trång? Och denna högtidsklädnad, Hvi tog han den uppå? Var det till Herrans tempel, Den gamle tänkte gå?
"Men", fortfor Anna-Lisa med bekymrad röst, "de är farligt ledt, att vi int ha en mattrasa te lägga öfver nyskurade golfve." "På de vise, att här ska bli som hos fint folk. Ja, så gå in i lill'kammarn och ta ut trasmatterna, som ligg' där. Ta fälltäcke också, så kan vi stoppa fast det om halmen, där i vrån. Här blir rakt som jul i stugan. Ja, bättre, för den delen.
Jag ville veta, hvad det är att trycka sig in till hans bröst, kyssas af hans mun, smekas af hans händer. Jag har erfarit allt detta. Mitt ansikte har lutat sig in i den lugna vrån, dit en älskande kvinna alltid söker, när hon vill glömma sitt bryderi. Mina händer ha glidit öfver hans gråsprängda hår, mina fingrar ha fördjupat sig i dess täta massor.
Med Ingevald talade fadern lika litet som förr. Ingevald hade ingenting att sköta och ingenting att bestämma över. Till skogen vågade han sig ej längre utan en livvakt av väpnade trälar, och inför barnet kände han sig underligt blyg och försagd. Han gick alltid tyst förbi hängvaggan, ofta med en lång krök utefter väggen. Sedan lade han sig bortvänd i vrån innanför fällarna.
Bjud hertigen farväl, jungfru Lindelöv! Hon kastade armarna bakåt och svarade klingande: Om du kan visa, att det finns en enda fläck på Magnus' riddarsköld... Ja, då, Valdemar! Till dess förlitar jag mig på honom. Det prasslade i vrån, och Gistre Härjanson lyfte sitt finger. Nu kommer min stund. Den nidingen, vad vill han här? mumlade Magnus. Vittna.
Men låt oss i alla fall vara kloka, om vi också inte besitta Ulvungarnas höga vett. Tag rätt på hans käpp, som ligger kvar vid Freyjabilden, och sätt den över stalldörren. Vem vet, om den inte kan skydda mot eld och tjuvar. Och gå nu till stugan, Ingevald. I vrån, som är till vänster om fårfållan, har jag tjällat åt dig och kvinnan med stolpar och fällar.
Men med snabbare färd till den trefliga stugan på förhand Flydde hans tanke likväl, och han talade tyst i sitt sinne: "Nu är glädjen ej dyr, nu börjar man helgen i stugan, Kastar bekymren i vrån och arbetsdräkten i kistan, Tänder de strålande ljusen och strör halmkärfvar på golfvet. Vore det jul också i den präktiga salen där oppe Nu som förut, när lekar och sång där hördes beständigt!
Dagens Ord
Andra Tittar