United States or Singapore ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han stödde tummarna i det tarvliga läderbältet, och den hårda strängheten försvann stundvis från ansiktet, men aldrig allvaret. Var det här vid väggen han hungrade ihjäl, min första välgörare för människornas storhets skull! Här kan jag ännu läsa hans anteckningar, om hur han prisar orättvisan och sitt eget öde. Han var den sista tiden från sina sinnen, viskade trälarna.

Belöningar äro människors verk, och med dem söka de att till sitt eget fördärv rubba orättvisans grundvalar. Hur krymper inte allt stort i sina mått, när det lönas efter förtjänst, men det, som förgås i orättvisa, det fortsätter att ropa, ungt och evinnerligt, ännu ur sin grav. Orättvisan är det djupaste och heligaste, som blev ingjutet i skapelsen, det att starka varelser skulle kunna uppstå.

Jag slog alt fortfarande mina näfvar mot toften, det skedde som af ett inre tvång och det lättade mitt hjärta, jag slog dem, länge att armarna ända upp till axeln domnade och handen maktlöst öppnade sig. Antti, Antti ! Jag såg upp mot den blånande himmeln och klagade för den öfver orättvisan, som vederfors mig. Fans där en Gud?

Nej, han var bättre vid sina sinnen än någon av oss. Kanske skulle vi om orättvisan kunna skriva ännu en rad Folketunas vägg, sade Hallsten, men jarlen hörde honom icke. Är det här jag blev född, sade han, här i denna sotiga och ödsliga sal? Var det där i vrån min mor låg halmen och dog? Jag tillstår, att allt här inte är som jag väntat.

Du tror , att han ännu är i livet. Med halvkvädna visor vill du inbilla mig, att jag straffar dig orättvist. Det fanns en tid, jag ropade förbannelse över orättvisan i världen, men jag har slutat upp. Nej, piska våra kroppar med dina hårda vingslag du, orättvisa, och väck oss, väck oss!

Styrkt blev jag redan den gången, jag fick de första käppslagen Folketuna, men stark som nu har jag aldrig känt mig. Och vad hade det blivit av Ingevald, om inte orättvisan tryckt in en tagg under hans fot? Orättvisan är den sträva och stickiga ved, som måste staplas upp, där eld skall brinna. Bekänner du om min son, skall du i stället för straff och orättvisa en lysande belöning.

Hvarför hata alla barn moraler? Äro de omoraliska af naturen? Ja, svara de nyare moralisterna, ty de äro djur ännu och erkänna icke samhällsfördraget. Ja, men moralen uppträder också för barnet endast med pligter och inga rättigheter. Moralen är derför orättvis mot barnet, och barnet hatar orättvisan.

Johan satt och tänkte öfver allt ondt han gjort. Icke en moträkning mot orättvisan kom före. Efter tre timmar upphörde tårarna. Tankarne rände hit och dit. Döden var slutet. Hur skulle det bli, när mamma ej fans mer? Ödsligt, tomt. Ingen tröst, ingen ersättning. Det var bara ett tjockt mörker af olycka. Han spanade efter en enda ljuspunkt.