United States or Eritrea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Har ohjälpligt gudars straff mig nått, Är allt förbi? TEKMESSA. Ditt skarpa järn har skurit djupt Och öppnat lifvets fängselboning; död är kvar. LEIOKRITOS. Död för mitt svärd, död! O, hur är ej människan Inför de höge, evige ett ringa ting; I all sin storhets allvar knappt en lek för dem! Så må hon akta deras vilja, icke sin.
Med ett kol hade han i latinska ord skrivit upp sina tankar på väggen. Orden lutade och pekade så snett och vint som ritade av en blind. Särskilt rosade han sig lycklig, därför att han fått lära, att allt mänskligt stod på huvudet, att allt på jorden var upp- och nedvänt. Han slutade sina anteckningar med en bön till Gud, att det alltid måtte förbli så för människornas storhets skull.
Det var då min första välgörare, som låg död i kalvkloven för människornas storhets skull. Jarlen vände sig åt sidan, och de hårda dragen veknade för ett ögonblick. Den gamle kände sig tryggare. Inser du nu, att jag sagt dig sanningen? Tala bara inte så högmält! Och kom ihåg, inte ett ord om saken till andra, ifall du vill förtjäna min nåd.
Då svarade Daniel och sade till konungen: »Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du giva åt en annan; dem förutan skall jag läsa skriften för konungen och säga honom uttydningen: Åt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike, storhet, ära och härlighet; och för den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungomål, i förskräckelse för honom.
Det låter som funnes det ibland ett stänk av sanning i ditt förmätna påstående, bonde. Till sist fick jag honom i mitt våld, men han var bunden av en tysthetsed. Hur mycket jag plågade honom, ville han ingenting yppa, och då lät jag honom svälta ihjäl i en kedja vid väggen. För människornas storhets skull! Nu minns jag de skrivna orden, som det berättades om under en dyster afton hos Ulv Ulvsson.
För människornas storhets skull, upprepade jarlen tankfullt. Den mannen visste, vad han skrev. Du är svårmodig i dag, jarl, sade Inge. Vad värde skulle jag nyss ha tillmätt Ulv Ulvssons ståndaktighet, om han lidit rättvist eller väntat, att rättvisa människor snart skulle stiga fram och hjälpa och tacka honom! Ångrar du din stränghet? Jag kan inte ångra den, men jag är tung till sinnes.
Han stödde tummarna i det tarvliga läderbältet, och den hårda strängheten försvann stundvis från ansiktet, men aldrig allvaret. Var det här vid väggen han hungrade ihjäl, min första välgörare för människornas storhets skull! Här kan jag ännu läsa hans anteckningar, om hur han prisar orättvisan och sitt eget öde. Han var den sista tiden från sina sinnen, viskade trälarna.
I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare, varvid Persiens och Mediens härförare och hans förnämsta män och furstarna i hövdingdömena voro samlade inför honom. Och han lät dem under många dagar se sin konungsliga härlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt under ett hundra åttio dagar.