United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Några fågelljud i skogen väckta, Blott en källas sus bland strandens fjäll, Blott en myggsvärms lätta vingslag fläkta Den med blixtens snabbhet till ditt tjäll. Sköna flicka, yra flicka, Vänta några vårar bara, Och du skall så fritt ej blicka, Och du skall så yr ej vara. Fjorton år blott glädje amma; Femton år och sexton stunda, Guden kommer med sin flamma, Och det blir helt annorlunda.
Du tror då, att han ännu är i livet. Med halvkvädna visor vill du inbilla mig, att jag straffar dig orättvist. Det fanns en tid, då jag ropade förbannelse över orättvisan i världen, men jag har slutat upp. Nej, piska våra kroppar med dina hårda vingslag du, orättvisa, och väck oss, väck oss!
Korpen, som nu var sömnig, oroades av denna rörelse, flaxade, lyfte sig och flög med tunga vingslag till närmaste punkten av den halvförfallna stadsmuren, där han satte sig i skuggan av en myrtenbuske och stack huvudet under vingen. Vid den tystnad, som rådde, förnummos från avstånd melodiska toner, och på ån, som lyste i månens sken likt smältande silver, närmade sig en båt.
Jag skönjer, vidt som blicken når, Hur vattnen börja spegla mer och mer och gå Till nattlig hvila. TEKMESSA. Lyssna, svärdshugg, vapenbrak, Fast dämpadt genom vida bygders mellanrum, Förnimbart dock! LEDSVENNEN. Du villas. Bortom dälden där På höga fjällets hjässa satt i cedrarna En flock af dufvor. Vet, en falk slog ned bland dem; Nu hör du deras vingslag.
I natt fanns ingen god människa, ty de, som voro goda, sovo. I natt brann den heliga lunden, och när eldskenet väckte mig, drömde jag också en vaken dröm. Jag såg valkyriorna rida över Föresvall med långt framsträckta händer och krokiga fingrar. Deras korpar skrapade med sina vingslag över min hjälm och skriade som mörkret i hålorna under Nifelhel.
På detta spegelklara haf af frid Vill hjärtat bäfva, o, och kan det icke! Och tanken skakar tveksamt sina vingar Och vill ej tro sin frihet, och likväl För hvarje vingslag honom öfver molnen. Hur skönt jag lefver, o, hur lätt jag andas! Hur härlig strålar kvällen för mitt öga, Och hoppet vet dock af en bättre morgon.
TEKMESSA. Är jag obekant Med dessa ljud, o gosse, dessa hälsningar Från Ares, där sin blodbestänkta ban han går? Hör jag dem första gången nu, för att lik dig Förväxla dem med vingslag af en dufvoflock? O, under år och åter år af fejder satt Vid Simois och Xanthos stränder, dag från dag, Tekmessa förr och såg och hörde striderna.
Det är det onda, egenmäktiga och mörka, hvari vi män'skor famla; och när det en gång är kufvadt, då, krigsöfverste, ha dessa droppar bläck dock mer förmått än strömmar utaf blod, som svärd utgjutit. STÅLARM. Ni gamle svärmare, så vill ni ställa er utom tiden, tils med oberäknadt vingslag den slår er hämndfull ned i stoftet snart. ERICUS ERICI. Hvad menar ni? Hvad har jag väl att frukta?
Hans fromma löften och kärlekstankar voro för ett ögonblick sopade ur sinnet, och han glömde till och med att vakta över Yrsa-lill. Han var åter besvärjaren från fordom. Skogsgångarna omkring honom böjde sig som under ett hårt vingslag och stämde i med ett förfärligt härskri. Ett rop på havet flyger bort, men här lät det som hade de begravna i en kyrka ropat av fasa.