United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det kom in visky och vatten, och Mortimer bjöd Tomas en mycket svart cigarr, som han tände med någon tvekan. Fru Mortimer gick kvittrande genom rummet; armen hade hon en liten korg med strumpor, som skulle stoppas. Tomas framförde hälsningar hemifrån; det var av gammal vana, ty han hade icke sagt hemma, vart han skulle . Man talade om sina sommarplaner.

Han hade småningom kommit ända upp till tamburdörren, tätt följd av fru Mortimer, som hela tiden pratade nästan utan avbrott och som hade den vanan att stå alldeles inpå näsan den person hon talade med. Hon hade utan att tänka det fallit in i sin vanliga muntra och kvittrande samtalston och gjorde Tomas en mängd betydelselösa frågor angående hans mor och syster.

Fiender, det vill säga de som sårats av mitt onda viljande, att varje gång jag uppspårar en fiende får mitt samvete en stöt. Följande dag efter några timmars sömn väckes jag av min lilla Christines kvittrande röst, och allt är glömt; jag hängiver mig åt mina vanliga arbeten, som bra.

Under det den stora armén defilerade utan att ta slut och herr Lundstedt visste nog att han kunde åka ända upp till Norrland denna årstid utan att se något slut hade det börjat ljusna i öster, och trött av att leka soldat med rågskylar, föll herr Lundstedt i en liten morgonslummer, varur han snart vaknade med en frossbrytning, med solen mitt i ögonen och en kvittrande lärka över huvudet.

Under det den stora armén defilerade utan att ta slut och herr Lundstedt visste nog att han kunde åka ända upp till Norrland denna årstid utan att se något slut hade det börjat ljusna i öster, och trött av att leka soldat med rågskylar, föll herr Lundstedt i en liten morgonslummer, varur han snart vaknade med en frossbrytning, med solen mitt i ögonen och en kvittrande lärka över huvudet.

De söpo in luften och fingo samma håg som fåglarna att flyga upp, att kvittra och sjunga. Bäcken hörde de. Redan frigjord porlade den bredvid dem, äfven den som i kvittrande jubel. De satte sig upp i bädden: en gång tog dem lusten att sjunga. "Oj hvad de' är behändigt och grant och roligt te ha gård och körka i skogen", sade Maglena. Hon sprang upp, när de slutat sången.