United States or Paraguay ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon, som icke älskade något högre än stillheten i hemmet, friden, ensamheten, hon måste ut, det var hennes plikt mot honom. Hur mycket han än bad henne att » för hans skull » stanna hemma, drillade hon det alltid därhän att han måste ge efter, och de lefde »som andra» liksom om sällskapslifvet var det enda lif, som var värdt att lefva...

Han tyckte att han till sist fått det mycket vackert, och han sprang nedför trapporna till blomsterhandeln hörnet och köpte blommor som han ordnade i en gammal målad kruka och ställde mitt det gröna bordet. Till och med solen tittade in ett tag och hälsade, ute gården gick någon och sjöng, tvärs emot i ett fönster drillade en kanariefågel.

Fru Olga tog åter sin tillflykt hos generalagenten, skänkte flitigt i hans glas och gjorde sina blickar och leenden sinnesbedövande som möjligt. Till sist började den sorgsne gamle mannen fatta eld, han viftade med händerna alldeles som den krossade lilla fågeln viftat med vingarna, han guppade stolen alldeles som fågeln sin pinne, och hans falsett drillade och tremulerade.

"Prinsessor finnas där med lockigt hår, de äta guldfat", drillade en annan, en fin och vacker, med rödt bälte om särken, och med lockigt hår, som flög om hufvudet henne när hon sprang i dansen. "Vi flyga öfver Medelhafvet och ta' er med oss, bara vi inte drunkna i hafvet", gnolade en annan rödkindsstinta med svart hårman och stora ögon.

Kanariefåglarna sjöngo och drillade, utan att någon hängde det gröna nattskynket över deras bur. Pudel gav skall inomhus vid gossarnas lek och ras. Och pianot var icke längre stängt. Det hände en afton, när jag minst anade det. Utan att säga ett ord om sin avsikt, kom Elsa ned i förmaket och satte sig vid pianot.

Han gjorde sig en drillborr. För att bågen bröt han sönder ett paraply för att komma åt ett hvalfiskben och tog en violsträng till lina. Sedan repade han i glaset med qvartsen, fuktade med terpentin och drillade. Men han märkte ingen framfart. , när han märkte sig nära målet, förlorade han tålamodet och besinningen. Han skulle forcera hål med ett sprängkol. Rutan sprack.

Det var bara en lärka i hela det vida, vita, tysta solskenet. Den singlade och drillade över Daniels huvud, hon bar honom till kyrkan. Och hon kände honom allra bäst blicken, som mörknade och djupnade, han kysste henne. Nu blygdes hon, ty de granna bröllopskläderna hängde liksom snedvridna kring kroppen henne. Men hängde där gjorde de, och han gick bredvid henne och sökte hennes hand.