United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
En flicka, sådan som Rakel, var för hans övermättade sinnen dock ännu en retelse, dess större, ju mer hennes enfald avbröt mot hans vanliga väninnors världskännedom. Alldagliga byten tog han med storm.
Det var då endast hennes vishet, jag fruktade; men när jag påminde mig, vad du sagt, att du älskar min enfald, emedan du själv var vis, så lugnade jag mig även då ... åtminstone för ögonblicket, ty jag har varit gruvligt plågad under denna tid av tvivel, svartsjuka och bedrövelse. Jag har tillbragt mina nätter med gråtande och dagen med väntande.
Och sedan vi sönderbrutit en liten öronslev av elfenben, som blivit oss för mycket, tyckte vi rätt bra om honom. Men det blev mig förunnat att upptäcka hans svaga sida. En dag sa han till mig: Jag trivs i den här staden för dess många kvinnors skull. Finns det då flera här än annorstädes? frågade jag i min enfald; och han svarade: Du begriper inte, vad jag menar.
De moderna människorna säger att jag skall fortsätta mitt liv i någon form till dess jag stridit ut med lidelsen och liksom gått igenom skärseld. Ja, jag blir gärna teosof giv mig bara den enfald som behövs! Jag skall öppna fönstret nej, dörren, se ut där! Titta, har du sett något liknande i alla dina böcker?
Snart till lägret jag kom, och det trumlades åter till uppbrott, Såsom vi plägade då, fast segrande, draga oss undan; Tropparna ordnades alla till tåg, och vi började vandra. Se, då hade jag tid att natten igenom i kölden Minnas, att flaskan var tom; och jag harmades öfver min enfald, Att som en kvinna jag sviktat och lyda mitt blödiga hjärta.
Ibland likväl, när han var rätt i taget, Beskref han finnens enfald för gelaget, Hur ärlig mången var, men dum också. Han log hvar gång, ett jättelöje då. Men kom en annan och försökte klandra Pass! Det gick an för gubben, ej för andra. Långt förrn berättarn hunnit än till slut, Fick han tillbaka: "Herre, håll er trut!
Icke utan rysning tänkte han då och då under färden på vanskligheten af sitt företag och beskyllde sig flere gånger i sitt sinne för enfald, då han kunnat låta öfvertala sig till ett slikt värf. Under allt detta drog han sig omväxlande till minnes de instruktioner, han fått, och de råd, han borde följa för att vinna sitt ändamål.
Reaktionen mot det gamla, som skulle utrotas, bröt fram i våldsamma angrepp. Fruktan för helvetet var borta, sjelfförsakelsen var enfald, och ynglingens natur tog sin rätt. Konseqvensen blef en ny moral, som han på känsel formulerade så: det som icke skadar någon medmenniska är tillåtet för mig. Han kände att familjetrycket var honom till skada och ingen till gagn; han upphäfde sig mot förtrycket.
Härmed stå tvenne omständigheter i förening: först, att han måste vara, hvilket han också är, i hög grad redlig och oförställd, ty enfald och fromhet följa med all religion; sen, att han måste synas handfallen, slö och oförmögen till all bragd, där liflighet och fattning komma i fråga.
"Gåsevinge", sade öfversten, sedan han trätt sig till nöjes, "var det af enfald eller af klokhet, den arma narren bekände?" "Af båda delarna, herr öfverste", svarade denne. "Enfald och klokhet äro hvarandra nära, och jag menar, att han med skäl kan räkna på miskundsamhet nu, då han visat sig så redlig." "Hvad?
Dagens Ord
Andra Tittar