United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dåren, han äger ej russakan ens, som springer i väskan, Mindre en sidenduk, den fattiga narren." I dammet Släpas kattuner och tyg, väl femtio rubler i värde. "Hej dock, Tobias, din hund!" Så ropande, höll han med ena Handen sin stretande bror i det yfviga håret i nacken, Medan han, hukande ned på en gång, med den andra behändigt Plockade varorna opp och stack dem åter i väskan.
Och kanongluggar har han låtit måla på det ruttna skrofvet och stuckit opp bogenbramstänger och hängt klutar på läsegelsspirorna. Kunde han ej hinna hem med mindre till hustrun, det tjocka sockerfastaget? Gud förläte honom!" "Hvem är det?" frågade hans båda bisittare på en gäng. "Märsen, den gamla narren, Märsen.
Pavola var här med hustru och ett par barn och ville åter förmå mig till att ge honom anstånd med betalningen till nästa höst." "Och hvad behagade herr öfversten afgöra därvid, om jag får fråga?" "Jag hade svårt att få den narren att begripa, att ingen är så galn, att han permitterar sin dugligaste soldat midtunder brinnande krig.
Bleknade och rodnade efter behag, fick upp tårar i ögonen, var ömsom sig sjelf, krigarn med hela sin corps' ömtåliga heder i händerna, och ömsom den andre, civilisten, pultronen, narren, den käringaktiga plockfogeln i all sin löjlighet och all sin feghet. Nadja skrattade så hon grät. Hon slängde upp kängorna på bordet, tände en ny cigarr och drack nya glas.
"Gåsevinge", sade öfversten, sedan han trätt sig till nöjes, "var det af enfald eller af klokhet, den arma narren bekände?" "Af båda delarna, herr öfverste", svarade denne. "Enfald och klokhet äro hvarandra nära, och jag menar, att han med skäl kan räkna på miskundsamhet nu, då han visat sig så redlig." "Hvad?
Hva' i all världen smussla du under bordet för? Kunde du inte ha tagit studenten i tassen och ärligt och ordentligt ha gått till fostermamman och sagt: 'Den här narren tänker jag ta'. Hva?» »Kusin vet, att jag var fattig och bara upptagen på nåder som egen, men hållen som en slags pass opp ändå, och han var ung och en bättre karl, som hade förmögna föräldrar och allt.» »Tacka tusan! Bättre karl!
"Gif den gamle narren ett glas kall punsch", sade löjtnanten till sin besökare, "och sen klara, gossar, att lägga ut. Och du, min gubbe, låt mig ej se dig en gång till sjöss, då du ej vågar stanna vid signalen, så kärt det är dig att behålla lif och skuta. Ty i kväll ger jag dig punsch, men i morgon kanske en rund kula."