United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dock skulle en nidings blod Mitt svärd ej fläcka. En ljungeld sköt Ur svartnad sky, och en flamma Steg klar ur röfvarens skepp. Jag nalkades branden. Eld Var allt, kvar syntes blott Darg; han stod I dyster tystnad vid rodret, Mot flamman täckt af sin sköld. Ett barn på sin arm han höll, Han tycktes vänta mitt segel nu, Han såg tillbaka beständigt Med längtans dröjande blick. Mig rörde hans nöd.
Och molnet af eldar klöfs, Och genom ödsliga höjders vidd, Doft öfverröstande stormen, For himlens mäktiga dån. Då talade Morvens kung: "En dag, lik denna, jag såg en gång, Det var den dagen på hafvet, När dig, o flicka, jag fann. Darg hette en man. Hans namn Må sång ej nämna. I biltog färd, Förskjuten, hatad och hemlös, Kring vattnen sökte han rof.
Då såg min blick För första gången Oihonna, Då fick af hafvet jag dig. Späd var du, men oskadd dock Af våg och flamma. I gråt du låg Vid röfvarns bröst, och i bäfvan Ditt anlet gömde vid hans. Men dyster, i trotsigt lugn, Med svedda lockar, med halfbränd dräkt, Satt, blek som skyarnas vålnad, På däcket döende Darg.