United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma. Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under. Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln? Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk? Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Blott kärleken fäster En flykting från skyarnas rand, Och himmelens gäster Besöka blott leende land. Mitt hjärta skall blomma, Min känsla skall ljummas på nytt; Kanhända de komma, De vingade änglar, som flytt. På den röda älfvens botten Fiskade en gosse pärlor, Fann en pärla, blå som himlen, Och som himlens stjärna rundad.
Fläkt af mäktiga fäders anda, Far dit striderna kalla dig hän, Låt en fiende darra För en ättling af Finjal än! Kommer sedan en bard från fjärran, Vill jag sitta i sköldarnas sal Vid hans knä, då han sjunger, Lyssna tyst, om ditt namn jag hör. Blir ditt öde att tidigt hinna Dunkla skyarnas irrande fält, Se då ned, och i Morven Skall du finna en tårad kind.
Hans hvitnade hjässa sjönk Mot skuldran sakta, hans öga slöts, Och drottens ljusnande ande Flög glad till skyarnas hem. Hvad är mänskan, att mot er hon stormar! Stjärnor like, i onådd rymd Len i genom molnen af jordens öden, Dem i lek en fläkt af er vilja styr.
Då såg min blick För första gången Oihonna, Då fick af hafvet jag dig. Späd var du, men oskadd dock Af våg och flamma. I gråt du låg Vid röfvarns bröst, och i bäfvan Ditt anlet gömde vid hans. Men dyster, i trotsigt lugn, Med svedda lockar, med halfbränd dräkt, Satt, blek som skyarnas vålnad, På däcket döende Darg.
Gall af bågen, den äldste till år, Tar bland furstarne ordet; Så han talar med kufvad harm: "Söner äro vi af Morannal, Samma moder åt honom oss födt; Högt från skyarnas banor Store fäder på oss se ned. Hotfull spanar från molnet Finjal, Om en fiende bäfvar ännu Att sig närma de kullar, Där han stred i sin ungdoms fröjd.
Jag står och väntar, sade Sven. Jag står och väntar på mina öden, och öden likna skyarnas oberäkneliga bilder. Det är slumpen, som bestämmer över våra möten med människor, över kärlek och vänskap, över olycka och fiendskap. Till och med gudarna måste böja sig under ödesdiserna. Mycket har jag lärt, och jag är viss om alltings snabba föränderlighet. Jag har slutat att spå och hoppas. Jag väntar.
Dagens Ord
Andra Tittar