United States or Bosnia and Herzegovina ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Tobakseld och ögonfägnad, din gamla skurk!" ropade skrattande löjtnanten; "tobakseld är den dig, om den ger ett fartyg, som kommer hem med en laddning tobak, anvisning hvar du finnes för att insmuggla den, och ögonfägnad, om du får se den fladdra i toppen en kronans slup, medan dess besättning sofver eller är land. Vi känna er"...

Om han skulle köpa tobak, frågade han vännen hvilken sort, och han stannade i valet mellan Hoppet och Gefle vapen, tills han slutligen tog Chandeloup. Derför föll han i händerna vänner. Det att veta sig vara afhållen borttog fruktan för det okända, och vänskapen stärkte honom. Nycker förföljde honom ännu.

De unga männen spotta golvet när de äro borta och hava den oseden att tugga tobak när de inte röka; för övrigt utmärkta i alla avseenden, vartill mycket bidrager kommunens beslut att ej tillåta någon spritutskänkning ön. De unga kvinnorna gifta sig vid uppnådd mogen ålder, såvida någon friare infinner sig; eljest fortfara de att vara ogifta. Huvudnäringen är statens tjänst samt fiske.

Gumman tyckte det gick väl raskt och ville först ta ut kläderna för att de inte skulle bli tobaksrökta, men Carlsson lovade att inte röka tobak och bad och besvor att kläderna skulle vara kvar: han ville inte alls se åt dem, och moster skulle inte göra sig omak och rusta om för hans räkning.

Han tog upp en rotpipa ur byxfickan, och under allmän aktningsfull tystnad knackade han den mot bordskanten, att en liten mullvadshög med aska och sur tobak lade sig golvet. Men handen var osäker och stoppningen gick icke regelrätt, alltför omständligt för att icke väcka oro. Hur är det med pastorn i kväll; han är inte riktigt rask, tror jag? kom gumman emellan.

"Hej, Hej!" ordade åter den välförståndige Petrus, "Icke dock , ej går jag åstad som en tiggares talman, Hvilken för bruden en narr och knappast tobak för sig själf får. Talar jag, måste en stäfva med öl först lossa min tunga, Sen skall en brudgumsgåfva också jag äga för bruden."

Han tog upp en rotpipa ur byxfickan, och under allmän aktningsfull tystnad knackade han den mot bordskanten, att en liten mullvadshög med aska och sur tobak lade sig golvet. Men handen var osäker och stoppningen gick icke regelrätt, alltför omständligt för att icke väcka oro. Hur är det med pastorn i kväll; han är inte riktigt rask, tror jag? kom gumman emellan.

Som man ser, en mycket olycklig växelverkan. Det var emellertid just detta, som Gustav Oscarson råkade ut för. När, efter en arbetsam vinter och vår, hans läkare rådde honom att stryka arbete, vin och tobak från sitt program, och han, till följd därav reste till Vindö pensionat för att vila upp sig, mötte han där Gerda Palm, som var söt, att Oscarson aldrig sett något sött förr. Tyckte han!

Vår gamla kund stod vid rodret och malade tobak mellan tänderna, som om hans mun varit en kvarn och stått i omedelbart förhållande till elementernas häftighet. Hans besättning postade hvardera vid sitt skot. Det var icke tid att sofva mer.

Vi seglade till kobben, min vän och jag, och våta och kalla gingo vi i land. Den gamle fiskaren satt i mörkret, vi förde lampor med oss och mat och dryck och tobak till gamla pipor. Där gick kvällen i trygghet och värme, med havet vräkande mot klippor och skär. Ångbåten går hem nästa dag kvällen. Och klockan är tio vi min port i staden. Farväl, säger jag, till min vän. Och tack för i år.