United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tog upp en rotpipa ur byxfickan, och under allmän aktningsfull tystnad knackade han den mot bordskanten, så att en liten mullvadshög med aska och sur tobak lade sig på golvet. Men handen var osäker och stoppningen gick icke regelrätt, alltför omständligt för att icke väcka oro. Hur är det med pastorn i kväll; han är inte riktigt rask, tror jag? kom gumman emellan.
Han tog upp en rotpipa ur byxfickan, och under allmän aktningsfull tystnad knackade han den mot bordskanten, så att en liten mullvadshög med aska och sur tobak lade sig på golvet. Men handen var osäker och stoppningen gick icke regelrätt, alltför omständligt för att icke väcka oro. Hur är det med pastorn i kväll; han är inte riktigt rask, tror jag? kom gumman emellan.
Nu hade bonden kommit fram till penningfrågan och fått näven i byxfickan, sedan högra rockskörtet omsorgsfullt blivit uppvikt. Tjugufyra skilling riksgälds var det? Nej banko, du! Kaffet har stigit! Ja, men när jag var barn... så kosta det inte mer än en plåt. Ja, ser du, det är länge sen det du, om jag får tro vad din käring säger! Käringen! Vad håken säger käringen?
Erik den fjortonde. Läraren lägger ned benet, som blivit trött, och säger: Har du någon tjång? Nej. Ta hit tjången! Lärjungen nödgas ta upp en tjång ur byxfickan. Magistern sätter i sig den, och så börjar lektionen: När levde Erik den fjortonde? Från 1560-1568. Vad menar du med det? Var han åtta år, när han dog? Det står i boken. Nej, det står, att han regerade från 1560 till 1568. Säg om!
Där är så mycket minor, you know." "Är min ställning förtvivlad?" sade Karlson. "Ja", sade jag. "Jag vet ju...." "Du är en rätt taktlös gynnare", svarade Karlson vänligt. "Men naturligtvis kan du få tillbaka de där lumpna fem punden, som du tvingade på mig." Han drog upp en näve guldmynt ur byxfickan. "Vill du ha mer så går det an", sade han.
Han tog ur byxfickan upp en kniv med ett halvt blad och visade den för Stellan. Du ska få den här. Nä, titta på den! Titta! Han höll den gamla kniven alldeles inpå Stellans näsa. Men Stellan vände sig bort från honom och bara grät. Och så ringde klockan på nytt... Hur skulle han klara sig? Hans tankar flögo omkring som skrämda fåglar. Hur skulle det sluta? Han fick en fråga.
Nu hade bonden kommit fram till penningfrågan och fått näven i byxfickan, sedan högra rockskörtet omsorgsfullt blivit uppvikt. Tjugufyra skilling riksgälds var det? Nej banko, du! Kaffet har stigit! Ja, men när jag var barn... så kosta det inte mer än en plåt. Ja, ser du, det är länge sen det du, om jag får tro vad din käring säger! Käringen! Vad håken säger käringen?
Nu är det allt siktat och sållat efter Uppsalapergamentet, och den som tror annat får tumma sitt radband i byxfickan. Gamle bisp Erik i Åbo törs icke mera knysta ett ord om liturgian, och av Nådendals kloster finnas knappt strumpstickorna i behåll... Men nu minns jag en sak.
"Sablar!" skrek jag till och förde handen mot byxfickan. "Jag har glömt min portmonnä." "Det gör ingenting", sade Karlson älskvärt. "Jag har en hel del pengar på mig, så att jag kan lägga ut." "Tack", sade jag. "Du får igen pengarna i morgon." Men i mitt stilla sinne tänkte jag: "Du får aldrig igen dem." I detsamma kom jag att föra handen till västfickan, och det klack till i mig.
Det kunde en väl aldrig tro, att han sku vara så tokig. Vad är det Andersson vill? frågade Abraham. Inte vill jag nåt. Men det är säkert, att ingenjörn är en beskedlig karl. Fast förstås att inte duger han ju till mycket. Just det, just det, smålog ingenjörn och räckte hand. Men smeden hade grundat, så att han glömt bort tvättningen. Därför stack han handen i byxfickan, bockade och gick.