Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
Du vill det ej? Nåväl då, denna svala dryck Har styrkt mig, lifvat mina krafter underbart; Mitt sår är ringa, striden kallar mig, jag går. TEKMESSA med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Ej än! LEDSVENNEN. Han är försvunnen. TEKMESSA. Djärfva ungdomsmod! Zeus skydde honom, gudars skydd behöfves snart, Om ynglingen skall räddas; så allhärjande, Så närmad hotar faran. LEDSVENNEN. Ve, de synas ren!
Bland det värsta var för honom att stiga fram och läsa böner i gudars namn, vilka häri upphört att dyrka. Sina lediga stunder tillbragte han på Solna kyrkogård, där han studerade sina nya filosofer, vilka öppnade för honom förgårdar till ett nytt andligt liv i frihet. Han avlade en vacker utgångsexamen.
Låt därför nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.» När så Daniel hade blivit hämtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: »Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min fader konungen förde hit från Juda? Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att du har befunnits hava insikt och förstånd och övermåttan stor vishet.
Under förbiseglingen De hört en röst från skeppet ropa dessa ord: "Till F'boina styren, om er gudars nåd är kär!" LEONTES. Helt visst var det Eurysakes, som bad därom. TEKMESSA. Hans sista, dyra hälsning var mig denna bön. LEONTES. Och dessa voro fromma nog att vörda den? TEKMESSA. Den hördes af de frommaste bland människor.
LEONTES. Ej var, o fader, efter ett försvar en gång Jag nödgas våga mot din förebråelse, Ej var så trångt mitt synmått, som du mena tycks. Jag såg det ringa, men jag såg det stora ock, Fast ej i mänskovimlet helst, där oftast dock Af blinda viljors nycker skymmes gudars bud.
"Det träffar stundom sällsamt", Så han talte; "af hvilken fläkt Fördes till ditt öra min maning, gubbe, Samma stund, när öfver min läpp den hann? Dock du kommit, det är nog. Besvara Vill till lön jag din fråga nu: Jag har visat lifvet den väg, det tagit, Och mitt råd har seger, och gudars ej. Se dig om, det är mitt land, du skådar. Var det sådant, då jag ej var?
Dödt är mitt öra för de gudars harposträngar, Som spelte ur din våg; Och älfvorna, som dansade på fält och ängar, Jag mer ej återsåg. Jag gick likväl så rik, så rik från dig, o hydda, Och så förhoppningsfull! Mig följde känslor, i din helga skugga grydda, Som lofte dar af gull.
Skall jag dö, nåväl: Förmena mig ej glädjen att få dö, sen jag I mån af mänsklig svaghet uppfyllt gudars bud. Gif mig din rustning, konung! TEKMESSA. Ser du, ädelmod, O son, finns äfven. FOLKET. Drottning, böj hans håg, att han Beviljar denne ynglings bön, så sant han vill Vårt bistånd röna. Hvad Leontes kraft förmår, Det känna vi; din sons är än oss obekant.
Har ohjälpligt gudars straff mig nått, Är allt förbi? TEKMESSA. Ditt skarpa järn har skurit djupt Och öppnat lifvets fängselboning; död är kvar. LEIOKRITOS. Död för mitt svärd, död! O, hur är ej människan Inför de höge, evige ett ringa ting; I all sin storhets allvar knappt en lek för dem! Så må hon akta deras vilja, icke sin.
LEONTES. O, styr förnuft, styr raseri hans tunga nu? DEN SKEPPSBRUTNE. Du är en son af detta land, du, yngling, ock, Så böj ditt knä och prisa höga gudars nåd, Som fört dig hit, som korat dig till räddare Af detta lif och låtit dig, bland alla främst, Din kung välkomna i hans återvunna land.
Dagens Ord
Andra Tittar