United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare, Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet! HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Hans känsla hade därför fattat flere och flere passager, blifvit stämd till sorg och utbrustit i en ström af tårar, "Tak", svarade han generalen, "tak, min gode vän, skall min granne gifva mig; men huru länge är det, innan äfven han är taklös? Och nu, mina räddare, farväl! Hafven pris och ära för den hjälp, ni gifvit mig.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet, HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst. Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Jag fattar om din skuldra, vakna, gif mig ljus! Hvem är du? DEN SKEPPSBRUTNE. Ha, du är allena, sviker mig Mitt öga? Slaf, hvar äro dina hjälpare? Jag ser blott dig. LEONTES. Då ser du rätt och gäckas ej. Så dö! LEONTES. För dig? Vansinnige, är det den tack, Du för ditt lif betalar åt din räddare? DEN SKEPPSBRUTNE. Ve er, förrädiskt knutna lemmar, falska arm, Hvart har din styrka vikit?
Lycksalig du bland mödrar, drottning, du, som födt Åt detta land, din ädle makes fosterland, En räddare. TEKMESSA. O, säg en räddning sökande, Så nämns det rätta ordet. EURYSAKES. Finns en fattigdom Mer tung än min? Den ringaste bland varelser Har medel dock till sitt försvar, en tand, en klo, En gadd, om aldrig mera; jag är vapenlös.
TEKMESSA. Han tycktes gå. LEONTES. Han gått. TEKMESSA. Hur skall jag tacka dig, Min räddare, du ädle yngling, som så ljuft För i mitt minne åter min Eurysakes? Har du också en moder att ge glädje åt, En bättre lottad än den olycksburna här, Hvars största glädje blifvit hennes största sorg? LEONTES. Tekmessa, vill du svara mig ett öppet ord? TEKMESSA. Hur skulle jag ej villigt yppa allt för dig?
Vakna Vali, du skulle ej sofva om du visste hvem som bemödar sig att återkalla dig till lifvet. Minnes ej Vali mera sin barndomsvän, den fångne ynglingen från fjerran land? Han har redan igenkänt den han frälsat ur djupets graf, och snart helsar äfven hennes öga sin räddare. Stormen lugnas, töcknen skingras. Solen lyser åter. Några dagar kryssar ännu briggen på hafvet.
Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare. Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Jag vill föra dig Ett stycke till min boning, där kan profvet ske. TEKMESSA. O, höge gudar, sänden mig en räddare! LEONTES. Ditt värf är slutadt, Rhaistes, du har fyllt ditt kall. RHAISTES. För andra gången, unge furste, träder du Fientligt upp emot min sak, ej min blott nu, Men ock din höge faders. LEONTES. Hvad han dig befallt, Det har du utfört redan. LEONTES. Du gjort det ock.
Hon var demokrat af instinkt, men såg upp till sin man, derför att han var af »god familj», och hon älskade honom, om såsom räddare, make eller familjeförsörjare, det vet man icke, och sådant är svårt att konstruera ut. Fadern kallade drängen och dalkullan du, samt titulerades af pigorna patron.