United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lycksalig du bland mödrar, drottning, du, som födt Åt detta land, din ädle makes fosterland, En räddare. TEKMESSA. O, säg en räddning sökande, Så nämns det rätta ordet. EURYSAKES. Finns en fattigdom Mer tung än min? Den ringaste bland varelser Har medel dock till sitt försvar, en tand, en klo, En gadd, om aldrig mera; jag är vapenlös.
Var hälsad från dess grafvar och dess öknar! Jag hälsar dig ifrån din makes verk. Femtonde scenen. De förra. Arvid Stålarm. Olof Klaesson. Johan Fleming. Sigrid Stålarm. Gäster. EBBA FLEMING. Ah! Drifven henne bort! KATRI. Kom mig ej när! Bereden er på hvad som förestår. I störtat folket i fördärf och död. Men fast vår gård ni bränt och från oss röfvat all kärleks kraft, så lefver hatet än!
Om min makes broder jag förgifver, Är det mig en synd inför vår Herre, Är det inför mänskor skam och nesa. Stor och liten skulle om mig säga: 'Skåden, skåden där den olycksburna, Som sin egen svåger har förgifvit! Ger jag åter icke gift åt honom, Får jag mer ej vänta hem min make."
Hon visste icke, hvad hon eljes skulle taga sig till för att ge föreläsaren någon upprättelse; hon blygdes, så att hon skulle velat sjunka genom jorden, öfver sin makes uppförande, öfver hela detta sällskap, som följt honom. Elsa! kommer du? hörde hon hans röst ropa hårdt och otåligt ute från förstugan.
Nej, Singoalla ägde visserligen en spådomsande en utbildad aningsförmåga; men själv skulle hon försäkrat, att det var ett beslut, icke en förutsägelse. Den sällhet hon njutit var outsäglig; den hade gjort allt vad hon lidit till intet, hennes hjärta svällde av tacksamhet mot Gud för dessa nätters mystiska fröjd, för timmarne vid hennes älsklings och makes sida.
Här kommer den här herrn och väcker upp polisen mitt i natten och säger att eran häst skenat med hans hustru, och att ni rest med tåget, och här kommer ni körande som vanligt. Var är hans hustru?» »Hon kommer där», svarade kusken dystert, då fru Olsson i detsamma steg ur droskan och kastade sig i sin makes armar.
Budskap kommit: "Du, som lärt att bära Utan klagan sorger, lärt för andras Tröst försaka egen, o furstinna, Som ett helgon kär för våra hyddor, Längre får du ej vår glädje vara: Vilda falkar jaga dufvan, skynda, Han är här, din makes broder, Dmitri." Än en gång har hon blott velat säga Sitt farväl åt ställen, dyra, fulla Af en snabbt försvunnen barndoms minnen.
Hon förstod att kväfva det onda i roten, och hon utsådde månget godt frö i dessa unga själar, hvilket säkert längre fram i tiden skulle spira och bära frukt. Fru Walter var själf en god och kärleksfull mor, men sorgen öfver hennes älskade makes död hade brutit hennes hälsa, så att hon icke med tillräcklig kraft kunde taga sig an barnens uppfostran.
Malmkanoner gifva dån från skansen, Gästerna församlas ren hos bruden, Och man ärnar börja bröllopståget. Bruden har i går ren utsått blommor, Blommor på sin hulda makes lycka. Ville lyckan gynna hennes make, Borde blomstren gro om kvällen redan, Sammanböja stänglarna om natten Och om morgonen buketter bilda.
Och snart vid hennes vård man fann, Hur brasan mera lifligt brann. Hon tycktes glömma bort sin nöd, Hon tog så gladt sin makes bröd Och bar det fram till aftonvard Med litet mjölk, i bunken spard. Från halmen, glest på golfvet bredd, Till festens måltid, sparsamt redd, De muntra barnen redan gått; Vid muren kvar blef gästen blott. Hon tog den arma med sig då Och förde honom fram också.