United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hassans maka vänder då tillbaka, Slår med klagan kring sin broder famnen: "Se, o broder, här din systers nesa! Jag, en mor till dessa fem, förskjutas." Brodren svarar intet, ur sin ficka Drar han skiljobrefvet, redan färdigt, I en duk af högrödt siden veckladt: "Hon må fara till sin moders boning, Ledig att sig skänka åt en annan."
Och vidare säger han, att till örnens dricka hörde: " Förakt för det grus, Där krälande slaf, Som snäckan sitt hus, Framsläpar sin lott Af nesa och brott, Som bojornas tvång Förhånande skänkte ." Detta bestyrker et , som låter örnen säga: " Blott där har jag hemmet, Där förr ock det varit ."
När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå För de steg, han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå, För den nesa, som han fäste på vårt rykte, på vårt mod, För de tårar, dem vi göto, då vi bort fä gjuta blod? Sveko vi vid Siikajoki, när det ändtligt gällde sen, Låg vid Revolaks vår styrka ej i armar, men i ben?
Skall sången om Finjals ätt Med fruktan flyga min kväll förbi, Att ej er nesa må röra Dess vingars strålande glans, Och sagan i Lochlins land Förtälja Hjalmars, den ädles, fall, Och hånfullt nämna, att ensam För er, för trenne han föll? Upp, Gall, du är kungason Som han, förstfödde bland bröder, du, Gå, strid allena och stupa, Om segern sviker ditt svärd!"
En stund blott flammar kampens låga än; I nästa stund då är den ren förbrunnen, Och Siikajokis fält är vår igen, Och flyktens nesa vådd med blod från tappre män, Och deras första, stora seger vunnen.
I denna skymning för vår fiende, för den, Som hotade din faders välde, höll jag dig Och lydde blott min konungs vilja, då jag stred. Men se, jag kastar mina vapen bort och står Som obeväpnad, bedjande inför dig nu Och tigger dig om lifvet. LEONTES. Gå! För ädelt är Det svärd, jag bär, att straffa dig, gå vapenlös Och vittna om din nesa.
Om min makes broder jag förgifver, Är det mig en synd inför vår Herre, Är det inför mänskor skam och nesa. Stor och liten skulle om mig säga: 'Skåden, skåden där den olycksburna, Som sin egen svåger har förgifvit! Ger jag åter icke gift åt honom, Får jag mer ej vänta hem min make."
Sade och fattade stafven, beredd att tåga till herrgåln. Honom hejdade dock den ärlige Petrus och sade: "Aron, det höfves ej dig att sjuttioårig i mörkret Tåga till fots från min gård, då jag än bar hästar i stugan; Tungt det vore för dig, men för mig en nesa i socknen. Därför åker du bäst, då min son med vigare fötter Skyndar på drifvan sin färd och skidorna tyglar i farten."
Jo, minsann, är det så! Hm! hvad är lifvet? En usel strid om intet, för intet. För några lumpna trasiga pappers skuld skall jag dö. Ja dö, och det ännu i dag, i denna samma drägt, som jag går och står, i mitt regimentes ännu af skam och nesa obesmittade uniform, så bör jag dö, och här skall jag dö, här! hos dig! Han gräfde i fickorna, nervöst, darrande, retlig.