United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hans kamp som en facklas var Mot nattens stormar. För Hjalmars slag Han sjönk, och evigt för sången Var kallnad ynglingens barm. Den tredje var Clesamor, Till år den yngste, men tidigt sedd Bland män af Morven på dödars Af järn omblixtrade fält. Han kämpade vredens kamp, Hans blickar sprutade flammors hot, På blod af bleknade bröder Sitt svärd han förde till hämnd.
Jag erinrar i synnerhet här om hvad redan förut blifvit antydt, att Oihonnas uppträdande i Morven icke bör betraktas som en tillfällighet, utan som en afsiktlig styrelse från de makters sida, hvilkas storhet och seger var förbunden med Hjalmars.
Hjärtats källor brusade fram ur djupet, Varmt med Hjalmars blandades fadrens blod. Sommarns kväll såg klar och ljus på norden, Lugn sig bredde kring land och haf, Bortom skogen dolde sin strålflod solen, Och, likt dagen, slocknade Fjalar kung. Nio sånger. Om han kom, den sköne ynglingen, Om jag såg hans svarta ögas blixt, Som jag honom nyss i drömmen såg, Hölja ville jag i blommor mig.
Skall sången om Finjals ätt Med fruktan flyga min kväll förbi, Att ej er nesa må röra Dess vingars strålande glans, Och sagan i Lochlins land Förtälja Hjalmars, den ädles, fall, Och hånfullt nämna, att ensam För er, för trenne han föll? Upp, Gall, du är kungason Som han, förstfödde bland bröder, du, Gå, strid allena och stupa, Om segern sviker ditt svärd!"
Här har Saima fäst en ogillande uppmärksamhet vid den omständighet, att Hjalmars frieri saknar all romantisk färg, att han på kämpavis med svärdet skaffar sig en brud. Att detta är enligt med tidens kostym, kan icke nekas och erkännes också af Saima. Men att flere andra lika viktiga, kanske viktigare motiver ligga till grund för en sådan behandling af saken, tyckes icke hafva blifvit varsnadt.
Mycket säkrare vore det därföre att kalla Fjalar en sång till gudarne, ett litet epos, hvari deras storhet och nåd utgör ämnet. Hvad Hjalmars och Oihonnas öde beträffar, hafva de båda sin försoning just däri, att de handla omedvetet, att de begagnas blott, såsom medel för ett högre ändamål.
Äfven här kan man således antaga, att i Hjalmars uppträdande med väpnad arm en högre skickelse uppenbaras, såvida han blott på detta sätt kunde fängsla ett lynne sådant som Oihonnas.
Varmare blef hans son: 'Fyll mig min bön, o fader', han sade, 'Jag kan ej längre dväljas här oberömd, Ej höra blott dig i skaldernas sång. Lätt är mig ren din sköld, och, en telning lik, Af dessa händer böjes din båge. Den värld, där du har segrat, är öppen än, Rum har den för Hjalmars segrar också. Men sträng tog Fjalar konung till ordet då, 'Frid', så han sade, 'svor jag att hägna.