United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det låg något symboliskt i detta: skönheten, som förjagar mörkrets makter, en symbolik, som dock undgick honom eller som han i varje fall ej gjorde sig reda för. Den omflyttning, för vilken Edgar på detta sätt två gånger om dagen var utsatt för, visade sig emellertid ej vara nyttig. En dag, då Stellan kom hem från skolan, fanns hästen varken på byrån eller på bordet vid sängen.
I ett enda slag hade den förlorat alla de fullkomligheter, hans ömhet smekt fram ur den. Den kunde inte ens stå på benen, därför att den inga hade. Han kände sig underligt sorgsen. Han ångrade bittert, att han talat med Göran. Nu var det slut med Edgar. Men bakom den stympade gipshästens skavanker reste sig med ens ett nytt och förfärande problem.
Han satt hopkrupen i soffan mitt emot spiltan och såg sorgset på Edgar. Den Underbara Hästen låg som ett vrak på sidan. Det kändes så tomt och ödsligt inom Stellan. Han hade förlorat något Han hade förlorat Edgar. Och inför den förlusten föreföll allt detta med Göran Och velocipedhästen som ingenting. Han satt där med händerna slappa och orkeslösa i knät och stirrade på hästen.
Han skulle säga: Ser du, du förstår, att till en början sto Edgar där uppe på byrån och om nätterna där på bordet vid sängen. Och så slog Ida sönder den och jag fick den Den var riktigt min. Förstår du inte ? Skulle inte Göran kunna förstå detta ? Det var ju så enkelt Och så slapp han att ljuga med det där om velocipedhästen eller be sin far om den.
Bristen på bildning, i detta ords sanna betydelse, har gjort mer än alla andra orsaker tillsammans att hindra den rätta uppskattningen af arbete. Jag kommer ihåg att den store presidenten, den förnämste bland alla järnvägsdirektörer, Edgar Thomson, som gifvit järnverken här sitt namn, en gång frågade mig om jag ville lämna Pittsburg för att bli maskinmästare vid Peunsylvaniajärnvägen.
Nu gällde det, om han skulle kunna få Göran att förstå Han lämnade kniven tillbaka, tog Göran om halsen och förde honom avsides. Och så började han Han berättade om Edgar. Han talade om den i de vackraste ordalag han kände. Men Göran förstod inte. Han gjorde den ena invändningen efter den andra. Det var hopplöst, det hela. Stellan insåg det. Det tjänade ingenting till att tala med honom.
Bara ja, förstår du. Stellan var obeveklig. Han bet tänderna samman och skakade på huvudet. Men under nästa timme fick han en idé. Hemma hos kusinerna i Göteborg fanns det en gunghäst. Och den var, näst Edgar, det vackraste Stellan visste. Det vill säga: det var ingen riktig gunghäst. Den gick på hjul som en velociped och var klädd med skinn som en riktig häst.
Han var alltför överväldigad. Till slut reste han sig upp och gick bort till soffan, där Edgar låg. Men i samma ögonblick han höll den i sin famn, föll han i en hejdlös gråt. Men vad i Herrans namn gråter du för, pojke? Ja ä ja ä så Mera kunde han inte säga. Från den stund Edgar blivit hans, riktigt hans, skedde emellertid underverket.
Tack vare den hade hela hans liv förändrats, fyllts av en glädje, han aldrig förut känt, tack vare den skulle allting hädanefter gå så mycket lättare... Och han kallade hästen Edgar, därför att det på hans fars batteri fanns en trumpetarhäst med detta vackra namn.
Han märkte det ögonblickligen han kom in i barnkammaren. Det var någonting, som fattades. Rummet hade liksom blivit mörkare. Någonting vitt, som hittills lyst upp det, hade försvunnit. Han såg sig omkring. Det var Edgar. Edgar var borta. Han störtade ut i köket till Kerstin. Var är Edgar? frågade han flämtande. Den har Ida slagit sönder, när hon flyttade den i da morse.