United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om han i syndens värld också I krankhet måste falla, Skall Herren vid hans sida stå Och hälsan återkalla; Ty Gud är mot de milda mild, Från de barmhärtige ej skild Och vill med nåd dem pröfva, Som själfve kärlek öfva. Jag vet, att mången står mig mot Med vrångt och afvigt sinne; Dock vill jag undfly kif och hot Och ej ha ondt i minne.
Om, som vi förskyllat, du straffet toge, Ho är den bland oss, som ditt slag fördroge, När en värld förginges i kval och fruktan Under din tuktan? Men var mild, barmhärtige, skona, skona! Låt din nåd din eviga rätt försona, Du, som har till eget att dig förbarma Öfver oss arma! O, hur kunna jordiska maskar ringa Dig, som skapat världen, till vrede bringa?
Ofta föreställde jag mig, att min mor var en stupad hövdings unga husfreyja, som på sin flykt hade gömt mig under en buske i skogen. Jag trodde mig se, hur den barmhärtige predikaren där hittade mig och döpte mig över källan till ett liv i möda. Ett hittebarn, ropade det i mitt bröst, ett barn utan föräldrar, det har endast dig till far, du allsvåldige ovan tiden.
Hon började leta på en hylla, belamrad med krukor och flaskor, hela och sönderslagna, men måtte icke funnit vad hon sökte, ty hon slog ihop händerna och utbrast: Barmhärtige gudar! Vad skall jag göra? Icke en oljedroppe kvar. Myro, hon söker icke dig, utan mig. Du kan sova lugnt ... O, Gud, Gud, var finner jag frid och förlåtelse? Bland människor icke. Mitt folk har förskjutit mig.
Medan nattens timmar så förgingo, avbröts tystnaden då och då av herr Lindbom, vars varma hjärta haft tid att svala av sig i golvdraget, och vars saknad av den varma sängen gav sig luft i enstaka ord, slungade på måfå. Och vid femtiden, när det ljusnat, reste sig den barmhärtige samaritanen med ett miserabelt lynne, hoppade i byxorna, fick fatt i en särskild nyckel och sprang ut på gården.
Jag valde min bostad i grottan där borta och väntade dig i elva dagar. Jag ville se och tala med dig än en gång före min död, ty jag känner, att jag snart skall dö. Det var det vederlag jag krävde av Gud för alla de sorger jag utstått, och detta vederlag har den barmhärtige Guden givit mig. Vad vill jag mer för mig själv?
Hvad äro vi, hvad mäkta vi, Om du din rätt vill hålla i Och låta nåd ej gälla? Ack, skuggor, dem i dag man ser, I morgon icke finner mer; Ett vindkast kan oss fälla. Men dina barn, o Fader, spar, Barmhärtige, barmhärtig var, Du rike, hjälp oss arma! Vår skuld låt dö i Kristi död, Låt vara nog af kamp och nöd, O Herre, dig förbarma! N:o 311. Bön om frid.
Huru gammal var din fosterson, när du emottog honom av hans förste vårdare? Han syntes vara omkring tre år gammal. Vem var den man, av vilken du emottog honom? En slav från Aten. O,I barmhärtige gudar! Skulle då denne Klemens verkligen vara min son, Filippos! ... Petros, fortfor Krysanteus, omtala allt vad du vet om denne man och dölj intet.
Prick kravlade sig fram mellan bräderna, borrade ned tassarna i dyn och lyckades hålla sig kvar, tills Louise fick tag i hans halsband. Prick var räddad. Men Enok Ebenezar rullades av vattnet över Blekängsbäckens stenar. Hans huvudskål var krossad. Enok, Enok! Älskade Enok, ropade Louise. Å, snälla barmhärtige Gud, fräls Enok! Pojkarna lyckades få upp honom på land.
Medan nattens timmar så förgingo, avbröts tystnaden då och då av herr Lindbom, vars varma hjärta haft tid att svala av sig i golvdraget, och vars saknad av den varma sängen gav sig luft i enstaka ord, slungade på måfå. Och vid femtiden, när det ljusnat, reste sig den barmhärtige samaritanen med ett miserabelt lynne, hoppade i byxorna, fick fatt i en särskild nyckel och sprang ut på gården.