Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Han kunde ha gett henne någonting annat i stället. En bakelse eller några karameller. Ibland. Varför hade han inte tänkt på det förut? Han kunde ha gett henne en bakelse. Och på samma gång kunde han ha köpt en åt sig själv! Varför hade han inte tänkt på det förut! Men nu var det för sent. Han hade listan i fickan. Och Ebenezar Svenson hade hans namn i den gula plånboken.
Varför sa du då att du glömt den? Å, de va bara som ja ville skoja. Nå, ta fram den då! Ebenezar granskade den, tog upp sin gula plånbok och jämförde: Här ä tre som ja har. Hur många ska du ha? Ett. Bara ett. Ja. Vilket? De vet ja inte. Här ä ett. Ska du ha dä? Stellan såg på det. Det var avlångt och blått med palmer och en sjö. Han tyckte det var vackert. Ska du ha dä? Ja. Dä kostar sexti öre.
Ebenezar såg på honom, som om han ville kasta sig över honom och slita honom i stycken. Han blev så röd i ansiktet att fräknarna nästan stodo vita. Stellan skälvde. Ebenezar spottade. Kan du betala? Ja. Ä de sant? Ja. Ja, för annars tar fan dig. Annars anmäler ja dig för rektorn. Ja kan betala. När? I morron.
På några stegs avstånd från trappan stannade han åter och lyfte på hatten. God afton. Herr Krok? Herr Sörman? Och ? Och jag, ifyllde Enok Ebenezar. Javisst. Herr Ohlsson. Er har jag sett förut i kväll. Och många andra kvällar förresten. Behagade herrarna ge plats, så att jag kan öppna dörren. Vi vill vara med, sade Enok och trängde sig in på honom. Naturligtvis.
Han såg hastigt från den ene till den andre, och blicken dröjde vid Enok Ebenezar, som tittade under lugg och grinade. Well, återtog han med ett urskuldande leende. Det var bara en formalitet. Jag vet ju, att jag har med gentlemän att göra. Nu går jag före och visar vägen. De stego uppför trappan och in i en stor kal sal. I mitten ett bord med tolv smärre stolar och en större.
Stellan stirrade på honom med vidöppen mun: Sexti ö Ebenezar såg på honom. Du har inga pengar? Stellan skakade på huvudet. Ebenezar funderade en stund. Nå, du kan ta dä på kredit. Stellan stirrade på honom. Vet du inte va kredit ä? Nä. Jo, dä betyder att du inte behöver betala mä samma. Din far ä ju löjtnant vid artillriet? Stellan nickade. Jo, ja kan skriva upp dä så länge.
Han var en fullfjädrad affärsman och stod under ferierna i sin fars butik. Han kom också till Stellan: Ska du ha en lott i en Åbergare. Djävla bra Åbergare. Nästan som ny. Ebenezars far var frireligiös och Ebenezar passade fördenskull på att svära ut under terminerna. Han plockade fram en Åbergare ur ett gömställe under västen och byxlinningen: Här ska du få se. Nästan alldeles ny.
Ännu så länge hade hon inte fått något frimärke. Han svarade: Ja, men hur ska ja veta, va frimärken du vill ha. De ska ja säga dig. Ja ska ge dig en lista på dom ja önskar mig. Har Antonia Persson dom då? Asch, Antonia Persson, hon har väl inga riktiga frimärken. Hon har bara skräp. Du ska gå till Ebenezar Svenson. Han som går i fjärde klassen. Känner du honom? Stellan nickade.
Vid ganska högt straff, skulle jag tro Vi ha bevis. Han gav Gusten en knuff. Men då knuffen icke gjorde verkan, slet han upp Gustens rock och tog ur innerfickan ett papper. Här är en skrivelse undertecknad av er medbrottsling Pettersson och bevittnad av fru Malin Pettersson, av Gusten Sörman och av Enok Ebenezar Ohlsson. En fullständig bekännelse.
Nästa morgon under rasten kom Ebenezar fram till honom: Har du listan med dig? Stellan hade den i fickan. Han hade nog funderat på att söka smita undan genom att glömma den, men av en eller annan anledning vågade han inte. Men nu sade han i alla fall: Ja har glömt den. Glömt den! Mig lurar du inte. Du har naturligtvis inga pengar. Men nu blev Stellan förnärmad: Har ja inte pengar, va! Ja ä rik.
Dagens Ord
Andra Tittar