United States or France ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men Johsson var en man. Det var icke hans sed att klaga. Han hade ett valspråk som bar och tröstade och det löd: Va fan! När man har porter till dödagar Porter hade varit Johnssons älsklingsdryck, länge han levde landet. Men fem års stadsliv hade förstört gamle Johnssons nerver och tvingat honom att söka starkare retelser.

Johnsson sa' inte mer, för det var obeskrivligt. Och Guds högra fot satt Johnssons mor och drack svagdricka och åt surströmming, ty hon var boren i Norrland. Och jösses , vad hon var rar, lilla morsan! Lilla gumskrottan med sin strömming, som luktade fotsvett, herre jösses, det var för rart! Men likast var det att se baronen.

Elsa höll sig tätt intill honom. Hon skrek, när hon hörde det skrapande, tassande ljudet från flyende råttor. Ja, här är inte mycket att se, sade Abraham. Madam Andersson har inte heder av städningen. I rummets fyra hörn stodo stolar, en stol vid bordet och framför kakelugnen spillrorna av ett par stolar. bordet Johnssons mugg och några skärvor.

hördes med ens skrapande ljud hällen och William reste sig hälft, stödd emot armbågen, och lyssnade. Det flög ett leende öfver hans ansigte; han hade känt igen Pelle Wahlbergs och fröken Johnssons röster. »Det tycks vara flere än vi, som äro ute för att taga afsked med utsigten», sade han.

Han var röd i ansiktet och såg ängslig ut. Men Johnssons blåsprängda ansikte sken av förnöjelse. Den! här har jag burit henne, sade han och sträckte fram händerna. Fast hon var liten förstås. Såg I, att hon nicka' åt mig? Jo jo mensan, Johnsson är bekant. Si, hon är veterligen barn av ett djädrans skönt Stockholmsfruntimmer.

Efter vad man meddelar oss just som tidningen går i press, har sedeln i går afton utprånglats krogen Tre Remmare av f.d. betjänten Edvin Johnsson. Förfalskningen har utförts av Johnssons kamrat, f.d. hovmästaren Vickberg. Både Johnsson och Vickberg ha varit anställda hos framlidne baron Roger Bernhusen de Sars Rogershus.

Han såg Johnssons vandringar från och till "Liter-Pelles besk". Och han såg fattighjonet Liter-Pelle supa och festa, som om han varit en burgen borgare. Aposteln plockade fram papper och blyertspenna och trotsande det obekväma läget skrev han en artikel, som skulle bereda Gula Rosen många obehag. Och han gjorde än värdefullare upptäckter.

Han fick sålunda veta, att fröken Johnson var 16 år och skulle bli student, hvilket kusinen fröken Hagberg redan var; att de båda damerna vistades häruppe under moraliskt skydd af Almas tant, som var döf och att Alma rest mycket och var bekant med många konstnärer. egen hand räknade William ut att »Alma» var föremål för den lilla fröken Johnssons stora beundran.