Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 oktober 2025
Hon stannade inte förrän nere i parken och där satte hon sig på ett säte och för var liten flicka, som åkte förbi på cykel, slöt hon ögonen och tänkte: två hundra kronor, det är mycket pengar, två hundra kronor, det är billigt, två hundra, kronor, det är många nyttiga saker, två hundra kronor det är ett helt år i skolan. För två hundra kronor får man en cykel!
Parken med sina alléer som långa, höga, gröna kyrkor; vattenkonsterna med oförståeliga figurer från sagböckerna, sommarteatern, som förblef en gåta, men begagnades som labyrinth, Götiska tornet, alltid stängdt, alltid hemlighetsfullt, utan annan uppgift än att återge ekot af de talandes röster. Han promenerades i parken af sin kusin, som han kallade tant.
Men så föreslog prinsen, att de skulle spatsera utåt parken, och allt längre gingo de, och fröken Melicerta var så glad, och tänkte: "se så, mig vill han visst ha, efter han går så långt". Litet rädd såg hon visst på de tjocka molnen, som skockade sig, men hon tänkte: "lappri på hvita similéklädningen och blå blommorna, nog får jag bättre när jag blir prinsessa".
Tante Sara och hennes gratulanter hade slagit sig ned i lusthuset, som från sin tämligen höga kulle behärskar parken. Tante Sara satt mellan generalagenten och prästen; hon bar sin tjocka, lilafärgade sidenklänning, som tack vare det gedigna, stela och pösande stoffet, gav henne junoniska former.
Borta från parkrestaurangen spelades en vals: Donauwellen. Stellan såg sig omkring, på madernas lätta vårmolnsdimmor, på stjärnorna, som flöto i vattnet. Han kände gungningen i brons järnkonstruktion, hörde valsens toner borta från parken... Och plötsligen andades han ett djupt, djupt andetag. Det kom en underlig ro och styrka över honom.
Föreställ er att ett vackert exemplar af en gammal jakthund, som väl skött sin syssla, samlade en otalig mängd villebråd i parken, gödde dem och sade till sina valpar: »Se här, pojkar, jag har med stor möda samlat dessa djur, och nu vill jag att ni roar er.
För besväret erhöll han 200 rdr i månaden och vivre, vivre på ett slott vid havskusten. Och han andades åter! Den gamla byggnaden hade uppstått under Ostindiska Compagniets glansperiod på 1700-talet, då nuvarande ägarens förfäder hade samlat en kolossal förmögenhet. Parken var anlagd i fullständigt kinesisk smak efter ett mönster från Cantons omgivningar.
Jag offrade henne för mitt barn, ryckte henne opp ur mullen och skuggan, bortblåste stoftet från hennes rot och fäste henne på en kvist af trädet, med den veka kronan vänd mot solens ohejdade strålar. Jag tog Rosas arm, vi gjorde tysta en vandring kring parken och kommo till vårt förra ställe tillbaka.
Hörs det upp, när man går i trappan? frågade hon viskande och kom honom närmare. Ja, tyst Och så kysstes de, länge. Han drog henne intill sig så hårt, att hon till sist bad: Inte så inte så Utan ett ord smögo de som tjuvar nedför trappan. De gingo länge, utåt landet, i den tomma parken. De sade knappast något till varandra. De förklarade ej sin kärlek.
Ty kärleken är ingenting annat än ett hopplöst försök att bli kvitt sig själv. Men där borta, fortsatte fröken Alexander, kommer någon, som jag verkligen beklagar! Hon sträckte på halsen och ropade: Herr Brut! Herr Brut! Har ni funnit henne? Casimir Brut kom från åkern och gick tvärs genom parken.
Dagens Ord
Andra Tittar