United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon kysste honom långt och länge... Men då han till sist i lidelse slog armarna om hennes hals för att trycka henne till sig och hålla henne fången, vred hon sig pilsnabbt ur hans armar och tog till flykten nedåt parken. Tag mig om du kan, ropade hon, och gör sedan med mig vad du vill!
Tiggaren försvann pilsnabbt, och Börevigs själ vandrade vidare i monologer längs allt dunklare och mer invecklade stigar. Plötsligt vaknade Dybedræt och ruskade på sig, morgonruggig av portvin och sömn. Fy fan låt oss gå. Säger du fy fan om julen, då vi Betala nu, och låt oss gå. Börevig betalade kränkt och stum, och de gingo.
Skulle han i nästa ögonblick långt nere flyta upp som ett blodigt, sönderkrossadt lik? Eller skulle djupet aldrig mer återge det djerfva menniskoflarn, som oförväget vågat trotsa en obändig och vild naturkraft? Åh, ingen fara! Som en Mefistoskepnad steg han med röda tröjan upp ur skummet, våt ända till hatten, men lugn som en staty. Stocken rullade åter under honom, jemnt, rakt, pilsnabbt!
"Förgäves! det är för sent, min fru!" muttrade en och annan resande skalkaktigt mellan tänderna, då ett åldrigt fruntimmer sågs komma ned på Riddarholmsstranden, och med näsduksviftningar och häftiga åtbörder gav tillkänna, att hon var en passagerare, som borde med. Ingen slup fanns tillreds vid landet, och ångbåten själv var kommen mitt för Owens, ja, sköt pilsnabbt förbi Garnisonssjukhuset.
Hon kom långt borta mitt i en frisk bris, som pilsnabbt glittrade fram över vattnet, och på den gula randningen igenkände han, att det var Hallstens segel. Så snart snäckan hade lagt till vid den yttersta ringen av skepp, hoppade Hallsten raskt över till nästa fartyg och sprang framåt mot hövdingaskeppet på de vacklande broarna.
Sedan dessa försiktighetsmått blivit vidtagna, fortsatte båten sin färd så långt som möjligt från örlogsmannens kanoner; men hoppet att komma obemärkt förbi den förnäma gästen i Vitsands djupa vatten sveks, en hornsignal från örlogsmannen befallde båten att stanna, och när signalen ej åtlyddes, sköt en julle pilsnabbt ut från hans sida.
Det var egentligen på smidighet, knästyrka och böjlighet han lade an. Han tycktes sitta på marken, med än det ena, än det andra benet långt ifrån sig, pilsnabbt flyttade, och så upp igen och ned, ständigt om och om. Armarne i sidan. Han stod alltjemt på näsduken, .... då han slutat var den lika slät som i början. Konststycket var ypperligt utfördt.
"Finna små svenskbarn invid fruset vatten, rädda för lapp, tycka om då de känna Mattes från Björnfjället. Lappföda skola de dela, ligga i lappens kåta. Öfvergifna äro de, ingen far, ingen mor." Lill'Nerlja slängde sig i skidorna så fort han fick skogen af renhorn i sikte. Han rände pilsnabbt som en jagad sjöfågel bort öfver isen.
Deruppe vid sjön gick det långsamt, men småningom drogos de väldiga mastträden närmare strömfåran, vaggade i början makligt framåt, togo sedan fart och störtade så pilsnabbt fram, än rakt och jemnt, och än i våldsam gungning, upp för höga och vilda vågor, och så ned igen i det skummande djupet, tills nästa våg åter höjde dem och med kraft slungade dem ifrån sig, in i den jemna fåran nedanom.
Måsarna på strömmen skreko och larmade, seglade i vida kretsar fram och åter över vattnet, tindrande vita, sköto pilsnabbt ned mot vattenbrynet som lysande stjärnfall mitt på dagen och stego åter upp med något sprattlande och blankt i näbben.