Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Den sköna flickan talte: "En seglare på hafvet Är nu min unge furste, Han varsnar icke stranden, Men möts dock af dess dofter; Då undrar han och söker Och tror, att själf han gömmer, Hos sig en skatt af blommor. O furste, denna sällhet, Som vid min kyss du känner, Den är min sällhet endast, Som doftar dig till mötes." Men fursten log: "O flicka, Säll dubbelt du, som äger Din sällhet som din egen.
Visserligen fanns det möjligheter ombord, stora möjligheter, men en seglare vill ju alltid gärna göra små strandhugg, även om han är aldrig så välförsedd ombord, och det var därför med spänstiga steg och hoppfulla ansikten som direktör Askengrens sällskap nalkades restaurantens hägrande centiliter.
Det är liv i vattnet och luften, vinden blåser friskt och stora seglare stryka fram över fjärdarna. I villorna är det tyst och stilla och badhotellen äro tillbommade. Solen går i moln och det blir kallt. Låt oss sitta i salongen och prata och ljuga för varann. Han har bott i skärgården i 30 år. Han vet och kan allt om människor och ställen.
Det närmaste land, en seglare från vår fastställda punkt kunde hinna, utgjordes af tvenne stora holmar, båda förut till namnet bekanta för läsaren, nämligen Rönnskär och Långö, hvilka på en sträckning af två dryga mil utbredde en till utseendet oafbruten, rak och kal strand mot hafvet.
Längst i öster synes en seglare. Seglen äro eldröda av den nedgående solens reflexer. Kaskaderna därute vid brotten visa sig då och då, men äro nu rosenfärgade. Havet har samma ton som luften. Det hela är som en enda stor himmel. Några salar ligga och sola sig på ett skär. När de få sikte på jakten utstöta de ett bölande och kasta sig i sjön.
Tvenne skepp voro i sikte, varför nödflagg hissades, vilket dock ej blev observerat av omnämnda seglare. Kl. 11 f. m. lade en tremastad skonare back, vilken befanns vara skonertskeppet Aimo, kapten F. M. på resa från Gävle till Grimsby, vilken bärgade båt och manskap kl. 1/2-1 e. m.
Men mannen, rosornas ägare, han är icke blek som lifvet, han är blek som döden. Mellan de sammanpressade läpparne framtränger en ed; det är hans egendom, som hotas af undergång. Ensam på det vida hafvet strider den lilla Kaiken med stormen. Ingen seglare vågar sig denna årstid ut.
Herr Flygerman, så hette den antågande, kom nu sent omsider från redden, hvarest han tillbragt hela förmiddagen med att för en god väns räkning uppgöra ritning till en slup efter en beprisad seglare, som nyss förut blifvit upptacklad och försökt. Han bar sin pappersrulle och sin tumstock i handen och skyndade med hastiga steg mot staden.
Dagens Ord
Andra Tittar