United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag ser dig ej, men jag anar, att du är där, ty vinden doftar av blommor, ty skogen är dejligt tyst, ty det rör sig underligt i mitt bröst. Det vinkar där uppe kullens topp; är det granen, som rör sina mörka grenar? Är det nyponbusken, som böjer sig, när vinden plockar hans vitröda blommor? Eller är det Singoallas klänning, som fladdrar, hon väntar den hon älskar?

Se upp nu, Schana, och stå inte där och se fånig ut, utan när du vid dina sjutti år får en friare, om han också är skröplig, pass ! Nu slår den ut, nu, hör hur det smäller! vacker, herre Gud, vacker! Se, hvit, och känn den doftar! Tänk, tänk, den blommar efter femti år, och hvit, grann, fin!» »Den blommar efter femti år», upprepade kamrern, » hvit och grann och fin!

Den blomma, som växer i skogens djup eller åkerrenen, sade mången nu, är ofta till färg och form skönare och doftar härligare än den, som uppdrages af trädgårdsmästaren, om också den senare är mera prunkande, frodigare och fylligare. Under dessa förhållanden kan det ej förvåna, att ett mottagligt och varmt sinne som Lönnrots helt och hållet lät sig hänföras af folkdiktningen.

Men för dig, Glimma, sköna härliga Glimma, för dig duger bara det yppersta. Här har du en tråd ur Sankta Klaras täcke. Botar för röda och rinnande ögon. Betänk, du blir ensam nu och sorgsen. Eller hur behagar dig denna saracenska rock och detta skrin från Damaskus? Känn det doftar. Blommor mitt i vintern. Kom och köp! Köp kamelintyg, som legat en natt Eskils altare i Sigtuna.

I väntan står en brudgum; allt är redt Af Mirrha doftar bruden, facklor tändas, Och tåget rör sig; se, stannar det Och bröllopssångerne i gråt förvändas. Den ärfda tegen mannen har besått, Och axet mognat, men hans barn och maka Vid skörden honom sakna; han har gått Den väg, som ingen kommit än tillbaka.

Första akten har gått; det gläntar och glappar i dörrarne, disken belägras, atmosfären doftar öl och brännvin och cigarrett-tobak. Ingen Posttidning! Det ringer och belägringen upphäves; luften lättar igen och gaslågorna susa.

talade pater Henrik, och Erland, som väl ej rätt förstod hans ord, kände dem dock i sitt hjärta och uttalade sin goda vilja att vara Guds bundsförvant. lade gubben sin hand välsignande hans huvud. =Främlingarne från Egypti land.= Våren har kommit, isstyckena, som drevo insjön, ha smält för solens strålar, träden knoppas och skogen doftar.

Den sköna flickan talte: "En seglare hafvet Är nu min unge furste, Han varsnar icke stranden, Men möts dock af dess dofter; undrar han och söker Och tror, att själf han gömmer, Hos sig en skatt af blommor. O furste, denna sällhet, Som vid min kyss du känner, Den är min sällhet endast, Som doftar dig till mötes." Men fursten log: "O flicka, Säll dubbelt du, som äger Din sällhet som din egen.

Han väjer varsamt undan hindren, styr förbi Och krossar ej sitt skepp mot klippan, därför blott Att raka kosan skulle leda öfver den. Han väljer medel, läkarn lik, som icke ser blommans ljufhet, men dess gagn, försmår en ört, Som doftar balsam, och tar opp den giftiga. Se dig omkring, hvad skådar du, hvarthelst du ser? Ej rätt, men skick, en ordning högre, ädlare Än blott det kala rätta.