United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Är du från dina sinnen? Du står ju ensam och vapenlös. Vapenlös är ingen, som har svar på tal. Jag kommer för att gästa dig som i de gamla dagar, Magnus. Vänd om och följ mig till ditt Nyköpingshus, så att du kan taga mot mig hedersamt med facklor kring väggarna. Jag behöver vila ut en tid på stoppade dynor.
Satt hög å sin konungastol Hugstore Fjalar, Gauthiods kung. Hans blick, Klarnad i vunna segrars fröjder, Skimrade ung än under hans silfverhår. Jul kommit; det dracks i hans borg, Midvinterns festmjöd jäste i skumhöljdt horn, Hundrade facklor brunno, flere Jublade kämpar nu i sin konungs sal.
Jag har också i mantelsäcken flera små blåsor med den röda färg, som grekerna lägga på sina hästars hovar och som är fägnesam för ögat. Och gäller det, offra vi livet för dig, Inge! Mig är det ganska likgiltigt om du vill giva dem hirdvist, Inge, sade jarlen. Men hirden är längesedan övertalig. Och du har femton svenner, som bära dina facklor, och tjugu, som betjäna dig vid bordet och sängen.
Bål de nu reda och komma med hår och skakade facklor; då var svunnet hans lik de finna en blomma i stället, guldgul blomma med vita blad mitt inne i kalken. Ättlingarne av denna blomma kallas än i dag efter den yngling, vars död gav henne tillvaro, narcisser. Efter några ögonblicks tystnad sade Julia: Nåväl, Ismene, nu är ordningen först hos dig att yppa de tankar, som dikten väckt i din själ.
Därefter vände han tillbaka till Israels läger och sade: »Stån upp, ty HERREN har givit midjaniternas läger i eder hand. Och han delade sina tre hundra män i tre hopar och gav allasammans basuner i händerna, så ock tomma krukor, med facklor inne i krukorna. Och han sade till dem: »Sen på mig och gören såsom jag; så snart jag har kommit till utkanten av lägret, skolen I göra såsom jag gör.
I väntan står en brudgum; allt är redt Af Mirrha doftar bruden, facklor tändas, Och tåget rör sig; se, då stannar det Och bröllopssångerne i gråt förvändas. Den ärfda tegen mannen har besått, Och axet mognat, men hans barn och maka Vid skörden honom sakna; han har gått Den väg, som ingen kommit än tillbaka.
När de anlänt till hamntorget och rabbinen märkte, att kosan ställdes till det av facklor upplysta huset för drunknade, stannade han och drog djupt efter anden. Han hade berett sig på ett sorgligt skådespel; nu gissade han vad som hänt. Emellertid betvang han sin sinnesrörelse och följde Myro, som ropade: kom, kom!
Han begav sig då till något av de små skurdtempel, som byggda av pålar och alldeles runda stodo under ekarna vid vägen med insjunkna nävertak och mossiga beläten. Visade sig hotande järtecken i offerdjurets inälvor, greps han av så vidskeplig ångest, att han hela natten lät bränna facklor och utsätta vakter.
De bröto upp efter måltiden, men han gjorde sig ingen brådska. Hon berättade, att det var lång väg till hennes gård, och de förkortade timmarna med att rådgöra om vad som var klokast. De redo raskt framåt. När det blev stjärnklart, upptäckte de, att de närmade sig en stad. På vägen syntes en lång rad av facklor, spjut, lansar och hoprullade baner.
Detta utgjordes av en riskoja, byggd mot en klippvägg, i vars grannskap fanns en häll, som bildade ett naturligt bord och lystes av två facklor. Man hade förberett sig på ett anfall till den följande morgonen och redan överenskommit om vad som krävdes för att möta det. Samtalet rörde sig nu kring ett annat ämne: den fjärmare framtiden.
Dagens Ord
Andra Tittar