United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att grunden till HERRENS hus var lagd. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamle som hade sett det förra huset, gräto högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många åter jublade och voro så glada att de ropade med hög röst.
Vi måste förse oss med vatten. Se, sådana vackra träd! Samma källa, som ger friskhet åt deras kronor, skall också vederkvicka våra törstiga strupar." "Åh, vatten!" jublade Edesius. "Vi skola då åter en gång få dricka af hjärtans lust. Kanske finns det också frukter därborta citroner, oranger och dadlar?"
Jaså! inföll fru Olga förbittrad. Vill du nu påstå, att du också varit giftassjuk? Du! Som inte vågat se på en karl genom sotat glas Jag? fräste tante Sara och riste på huvudet med de lilafärgade banden. Nej nu går det för långt! Vågar jag inte se på en karl? Och hon höll andan och spände ögonen i prästen. Äldsta damen Theander jublade: Se på Sara! Så kavat!
När hon blef bjuden att stanna kvar till kvällen, brukade frun säga till om sju kuvert. Slutligen kom hon på det klara med saken. Jo, det var sju. Hon jublade inom sig, hon skulle vara med, det var sju, minst sju. Men så räknade hon om igen. Nej, det var åtta. Hvad skulle det betyda? Hon ville gärna fråga pigan, men tordes icke.
Men alla jublade alla utom Assim, som stod tyst, och två unga flickor, Singoallas leksystrar, som gingo fram, omfamnade henne och gräto. För övrigt ett bifall, som skar in i hövdingens själ. Vår hövding är rättvis! ropade männen. Men Assims moder dansade kring Singoalla och pekade på henne med fingret.
Och så följde uppräknandet af en mängd andra koncessioner och löften. Åter jublade församlingen och allas ögon riktades mot generalen. Denne reste sig, ännu ungdomlig i sin hållning trots sin höga ålder och tog några steg fram emot kejsaren. »Ers majestät,» sade han. »Jag är af hjärtat tacksam för denna nåd. Men jag kan ej mottaga den. Rysslands storhet är min belöning.
Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad. För judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.
Han lyfte upp henne i det bruna åklädet och satte henne framför sig på hästen. Utan att akta på de flyende trälarna, som sprungo omkring honom, jagade han bort över stubbar och ormbunkar. Han tänkte icke på att värja sig, fast ekgrenarna stötte honom i bröstet och ryckte lapparna ur rocken. Soldis, Soldis! jublade han och överhöljde henne med vilda och ömma smekningar.
Nu sjöng hennes hjärta och jublade af fröjd, och lilla Annas klara toner kommo såsom ur hennes egen själ. De små missionärerna. Enligt landets lagar efterträdde honom prinsen genast på tronen. Men han var ännu för ung att sköta regeringsärendena, och därför togos dessa om hand af hans moder.
Ännu såg hon framför sig de där fruarnas obehagliga ansikten. De hade hela tiden afundats henne, därför jublade de nu. Men hade hon då ingen enda vän? Icke någon som skulle stått på hennes sida? Hvar voro alla hennes beundrare, hennes forna riddare, alla de, som varit blindt förtjusta i henne, och som alltid lydt hennes minsta vink? O, de voro eländiga bedragare allesamman.