United States or Nigeria ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin. Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer. Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen vållade, ty den plågan var mycket stor.

Ja, såsom I haven druckit mitt heliga berg, skola ock alla hednafolk dricka beständigt, de skola dricka kalken i botten och bliva såsom hade de ej varit till. Men Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats; och Jakobs hus skall åter råda över sina besittningar.

"Ja, men han sa åt mej, att vargen strök här i fjällen. Jag var tokig, som for iväg med dej, det sa Kalle å." Anna-Lisa gick framåtböjd och sköt kälken. Hennes tårar droppade småsystrarnas halsduksomlindade hufvuden. Hon snyftade, att det lät som om hon hickat. "Jag vårdar mej int om te svara, när du tala bort i tok", skrek Ante med hög röst för att göra sig hörd.

Värst att han också blef trött själf, han för sin del sparat både vattvälling, getmjölk och de brödstycken de efter moderns död fått af beskedligt folk, trött att benen nu veko sig undan honom, och småsystrarna kälken tycktes honom tunga som timmerklampar. Han såg af alla märken, att mera snö skulle komma.

Månke kommenderades dit igen, och nu kunde han väl sitta där förstås, "för att int katta skulle springa ifrån dom". Med Maglena i närheten, som i samma afsikt gick tätt bakom honom och sköt kälken, återkom hans för en stund påfallande försvunna manfolksvärdighet. Månke sof, där han satt kälken och hvilade sina trötta, ansträngda senor och ben.

Gören detta till min åminnelseSammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder. Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig bordet.

Det ska , sa Flod och satte axeln mot kälken, men vi ska ta i land Måskläppan och ha en bit mat i oss. Och därmed styrde man kosan den kobbe, som låg mitt i fjärden. Den låg emellertid längre bort än man trott och den förändrade utseende, ju närmare man kom, men slutligen hade man den en kabellängd. Vak förut! skrek Norman, som hade utkik, håll av åt vänster!

Men skulle Grels och de andra barna vara me. Och Knifven skulle dom ha te spåra opp oss me." "Gosse, vi mått ge oss öfver ån rappe. De ordnade brådskande kälken. Maglena stannade plötsligt i arbetet med att snöra igen kunten. Hon grep Ante om armen. "Gosse! Hör du! Nu är dom efter oss ändå, finndrängen och barna och Knifven. Hör du, dom är snart här!

Maglena, och Månke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa öfver kälken. Ante höll Gullspira vid ena hornet bakom sig. Han stod stilla med bister tungsint uppsyn. Barnen Gullspira Åter for det igenom honom att han själf fört dem till det elände, de farligheter, som de nu hade öfver sig.

Och nu kom vi nog snart fram till nån' storgård ni mat. Sätt opp dej kälken du å Maglena, ni värma hvarann. ja, de va granne småstinter, som int grine länger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon såg er."