United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Hit vill jag nästa sommar, medan far är på resor, föra hit min mor och syster!» sade Ambrosius med strålande blickar, och vi alla tyckte, att en feriehvila i denna tjusande nejd skulle vara ett universalmedel mot öfveransträngning, när man ej förmår att, i likhet med oss, hvila sig genom att gå 25
Se, bort i fjärran där stå de tjusande okända fröjder, leende blickande fram, fastän ur dunklet likväl, vinkande glatt som serafernas flock ur de rosiga molnen, kvädande framtidens sång, ljuvlig, osäglig musik. Här avbröts talaren av en trumpetskräll borta ifrån pianohörnet, där en landsman, som icke älskade poesi, försökte få ljud i tenorbasunen.
Men andra stjärnor lyst för din Dmitris blick, Två stjärnor, mordiskt tjusande, mäktiga, De bränt hans barm, de sugit hans hjärtas blod, Och kärlek är den ena, den andra hämnd."
Hvad jag älskat såsom fri en gång, Älskar jag ännu, fast smidd vid gruset. Flicka, ej din tjusande gestalt, Färgen ej på dina rosenkinder, Nej, en kärlek till det stora allt Är den makt, som vid din famn mig binder. Jord och himmel äger jag i dig, Kan i dig blott till mitt hjärta pressa; Undra därför ej, att du för mig Är så dyr, så dyr som båda dessa.
Lilla fågel, hvarför byggde du Vid den stora vägens larm din hydda? Var din djupa skog ej sval och ljuf, Stodo ej dess björkar löfbeprydda? Lyste icke morgonrodnan där Lika blid och tjusande som här? Bäckens tysta silfverbölja sam I de långt, långt bort belägna dalar; Här med buller åker flärden fram Sina tunga, järnbesmidda salar.
Man skulle kanske icke så klart se och igenkänna den oskyldiga anda, som gömmer sig i de förra, om man ej i de senare fått göra dess närmaste bekantskap. De mest tjusande af hennes stycken gå idyllen nära, ett och annat är en verklig idyll.
I Aten var förhållandet ett annat. Aten låg utanför området för det kejserliga hovets omedelbara inflytelse; filosofien hade i denna sin moderjord de starkaste rötterna och bar än i denna stund blommor. Atenaren var bunden vid sina fäders tro av ärofulla historiska minnen, av filosofiens och konstens tjusande makt.
Eusebia meddelade honom detta i en ton, som klingade så systerlig, öppen och oskuldsfull. För Klemens låg i detta lönliga någonting tjusande, som han ej kunde förklara. Han fann intet skäl att svara nej, och om en aning sagt honom, att han borde göra det, så skulle han i detta ögonblick knappt varit mäktig en sådan uppoffring.
Men det båtade föga, att Klemens undvek Eusebias grannskap. Den onde frestaren hade hans inbillningskraft i sina händer och framtrollade mitt under Klemens' böner hennes bild, om möjligt mer tjusande än någonsin. Den unge föreläsaren böjde sig mer och mer under sin ångest. Han ansåg sig utesluten från himmelens gemenskap och ohjälpligt hemfallen åt djävulen.
Och fåfängt skulle man söka adekvatare personifikationer af detta mot anden stridiga, detta jordiska, än dem Shakespeare gifvit i sina häxor, väsenden, liksom den från Gud söndrade världen med alla dess håfvor, i sig själfva förvissnande, vidriga, opålitliga, i sina löften bländande, tjusande och säkra.