United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !


Apparaterna räcka ej mera till, jag står utan pengar, händerna äro svärtade och blödande, svarta som nöden, blödande som mitt hjärta.

Han hade sitt sextonde år ej nått, Ja, ung han dog; Dock sörjde en blödande här hans lott, Själf pröfvad nog; Dock stod kring hans läger i tyst förbund Af krigets ädlaste kämpar en rund, Och hvad för de tappre han varit, Det syntes i denna stund: Ej veklig klagan, blott saknad tung, Blott sorg var spord.

Något hade händt henne. Joo, något hade händt henne ! Något, som när hade gjort ända det kloka, präktiga djurets lif, om inte Maglena, midt under bröllopsfröjden där borta hade tyckt sig höra Gullspira bräka. Gullspira, deras lill'piga, granndocka, gullpärla, låg nere i spånorna flämtande, blödande ur sår halsen, sår buken.

Men jag hade fallit, blödande, bland de andra fallna, hade du räddat mina barn tillika med dina egna undan förstöringen, som öfvergick vår eröfrade stad, och fört dem hit tillika med din sårade make. Nu vet jag det och kommer för att i stället rädda dig. Våra förtryckare, som nu äro oss öfvermäktige, hafva ändtligen erbjudit nåd åt en del af sina motståndare.

Han sade ingenting, men gick efter en släde. Hon vacklade fram i rummet, trefvade fram till kommoden, tvättade sig, knöt ett svart band öfver det ännu blödande såret, kastade en kappa öfver sig och stod färdig, han kom tillbaka. Det är bättre du stannar sade han du är ännu litet drucken. Tonen var straffande, han såg henne icke riktigt i ögonen, skamflat öfver hennes beteende.

Gistre Härjanson steg fram, sönderriven och blödande. Vintern är över och marken i blommor, sade han. Sätt dig upp, herre, och hör hur göken sjunger i sunnanskog. Valdemar satte sig upp och skakade de ringlande lockarna ur ögonen. Du är blodig. Du kommer från striden. Jag kommer från din slagna här för att lyckönska dig. I dag kan du en hjältes död.

Han nådde Nadja, der hon blödande och högt gråtande sprang i korridoren för att finna en utgång, kastade sin långa paletå öfver henne, tog henne i armen och förde henne med våld ut. Gården, stor som ett torg, var alldeles tom. I en halfförfallen vedbod andra sidan stod en gammal man vid en lykta och samlade spån.

Samuli sprang till honom, gaf honom en rubel, pekade sin dam och lät honom förstå, att hon var sjuk och att han ville under tak. Gubben tog lyktan, betraktade i förbigående den blödande och klagande qvinnan och bad dem följa sig. Han gick genom vedboden och uppför en trappa. Der låg ett rum, jemförelsevis snyggt och varmt.

Den unge studenten var der med sin medicinflaska och gaf patienten morfin. Han skulle ha gifvit morfin åt det blödande modershjertat. Men det behöfdes icke. De kunna bära allting, dessa »sämre folk». De äro af »den sorten». Andra dagen var hon uppe herrgården för att hjelpa till med stortvätten. Man måste ju lefva. Och lefva ja, det gjorde de, men ett lif!... Weli dog icke.

Dargar uppträder varnande, hotande; men långt ifrån att svikta, öker kungen sitt trots, han, människokufvarn, ställer sig nu till kamp mot gudarne och firar, ehuru med blödande hjärta, sin triumf öfver dem, i det att han ger åt döden sitt barn.