United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Huru har jag icke med ångest vakat öfver henne, som en mor vakar öfver sitt mot förderfvet hastande barn, och med blödande hjerta, med deltagande vänskap visat honom hennes brister, visat honom huru litet hon svarar mot, hvad han ägde rätt att fordra!" "O Gud, Amina", afbröt henne den andra unga qvinnan, "talar du sanning, är det möjligt? Då är det ju du, som varit ormen i deras paradis".
Och emellan oss skulle ligga ett svalg så djupt, att det vore oöfverstigligt. Sorgliga minnen, blödande sår... Barnen sofvo lugnt. Jag hörde en stund på deras jämna andedrag. Hvad tänkte Antti på där i sin kammare? Hade han lagt sig? Skulle han värkligen kunna somna strax efter detta? Längtade han ej efter försoning? Hvarför kom han ej för att förklara sig?
Hade madame Staël blifvit född i en arbetares koja och följakteligen saknat en bildande uppfostran, så hade väl ej hennes snille framträdt för verlden med steg, som ibland litet låta höra stöflarna knarra, men hon hade kanske blifvit en fiskköperska, en dame de la Halle, som burit ett blödande hufvud på en pik, och hvad qvinnligheten derpå vunnit vet jag ej".
Omvärvd av hirdens sköldar begynte han springa utför högen. Stenarna smattrade klanglöst på lädersköldarna, och blödande från hela ansiktet, blev han den sista biten till drotthuset släpad och buren av sina flyende stallare och svenner. Ofärdskonung! ropade allmogen efter honom. Barkekonung, hungerkonung!
Senare på kvällen, då Göran och Adolf blivit ensamma med varandra, vandrade de ut i den tysta, stjärnbelysta nejden, och Adolf öppnade för vännen under ett långt samtal sitt hjärta, uppdrog en teckning av sitt liv och målade i sorgliga färger sitt nuvarande själstillstånd. Min vän, sade Göran, du liknar stridsmannen, som lämnat slagfältet med ett blödande sår.
Och slutligen, utan denna lantdag skulle Finland nu sakna ett av sina ärofullaste minnen, skådespelet av ett blödande, men oförfärat folk, vilket i nödens stund svär som en man att offra allt för konung och fädernesland. Allt vad landet då hade lysande eller mest redbart av alla stånd strömmade nu hit i midvintern på långa avstånd, obanade vägar och med de mest bristfälliga kommunikationsmedel.
Om hon kanske hade fallit omkull någonstädes och slagit huvudet mot en sten och nu låg avsvimmad och blödande och utan hjälp... Märta, var är du? Han vände tillbaka in i labyrinten och började söka henne på nytt. Plötsligt stod hon mitt framför honom, men hon såg honom icke. Hon stod upprätt och tyst och betraktade en vit Venusstod i ett hörn av en undangömd boské.
En stund stod han stilla och kämpade stum sin strid. Det var blott en minut han vacklade. Men så gick det om, och häftigt sprang han till bränvinsflaskan, hälde i ett dricksglas och tömde det i ett drag. Det blef en dans, en yra och ett stoj. Slagsmål och oväsende slutade kalaset! Matti var den vildaste. När morgonen kom, låg han vid landsvägen blödande och rusig.
Hör jag ej steg, ej röster här! Ah, timman slår! Tredje scenen. Daniel Hjort. Katri. KATRI. Hvar är du, för hvars skull i tjugu år min fot har blödande på törnen trampat, hvar är väl du, så känd och dock så okänd, uti hvars hand ett vapen jag förtror, som blodshämnd starkt, som dödligt hat så segt? DANIEL HJORT. Om mig du menar, är jag här. KATRI. Jag lofvat dig säga, hvem du är.
Hundarna förföljde henne, skällande, en bet henne till och med i armen, men hon bekymrade sig icke om annat än att rädda August. Hon tryckte honom in till sig så hårdt, att hans motspänstiga klor sargade hennes bröst, hon strök med sin blödande hand ömt öfver hans hufvud och talade till honom, smeksamt lugnande, som till ett barn: Så, så-å, kisse lilla!