United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
DEN SKEPPSBRUTNE. En, som frågar dig Med en skeppsbruten främlings helga rättighet, På hvilken strand han funnit räddning. LEONTES. Vida kring Har namnet ljudit af det land, du hunnit nu. Du skådar här det mångberömda Salamis. DEN SKEPPSBRUTNE. Jord, dyre jord! LEONTES. Han faller på sitt anlet ned Och för de bleka läpparna mot markens stoft Till kyssar, mera varma än en älskares.
Slut därför dina läppar till, att ej ett ord Må obevakadt öfver deras stängsel fly Och dig förråda. Visa dig, som nu du är, Skeppsbruten, skyddlös, blottad, hjälpbehöfvande, Och följ din blinda moder till dess boning tyst. Kanhända gryr en bättre tid, förbida den. Du är en yngling, ålderdomen böjer den, Som nu du mest bör frukta.
Blive jag annars redan här på jorden en av de evigt fördömda! Och den gamle, vad gjorde den gamle? Han slog upp ögonen och välsignade mig. Håll ord! viskade han. Sedan miste han målet. Valdemar skakade sitt hår som en skeppsbruten, när han känner klippan under foten, men ännu kunde han varken tänka eller tala klart. Barn lilla... är du ännu här? frågade han förvirrat.
Utifrån Mälaren kom dimman långsamt seglande likt ett ogenomträngligt vitt mörker. Han tyckte sig känna, hur oändligheten själv kom emot honom, skrämmande vid och tom, förintade allt omkring honom, slukade husen och kajerna och gasblossen och lämnade honom ensam kvar på några slippriga och smala bräder, en skeppsbruten på en flotte, svävande ute i rymden.
Han förstod att det var lika meningslöst för honom att komma med maktspråk som för en skeppsbruten att hota stormvågorna. Väl var han konungen, men framför honom stod konungens herre: ett folk i vapen. Sedan lagmannen över Tiundaland utantill föreläst Uppsalalagen, begynte jarlen med torr röst förhandlingarna, och de flesta bönderna satte sig ned på marken för att vila.