United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Louise hade roligt åt hennes fasoner, och åt det lilla råttansiktet, som oupphörligen skiftade uttryck. Hon kunde berätta lustiga äventyr, hon kunde göra befängda miner och var mästare i att härma folk. Hon var också mycket betagen i Louise och gjorde allt för att roa henne. Men Aposteln var icke nöjd med resultatet av sitt räddningsarbete. Och han sköt skulden på Louise om inte du vore.
Förste Konsuln kom in och hälsade på sina gäster välvilligt, bryskt jovialt, som det var hans vana, när han var i riktigt gott humör. Det dröjde en stund, innan han upptäckte gruppen vid kaminen plötsligt skiftade han färg och reste sig upp.
Tiden kan bli dig lång, husmoder, ropade hon. Med tärningarna kan du förkorta en dyster stund. De äro skurna av ädel elefanttand, husmoder, och de voro det enda jag hade kvar från min ungdom. Då begynte de andra springa ända in i lågorna med olika gåvor, och smärtan skiftade om i vrede. Här har du nål och tråd och vax, ropade de om varann och skakade den döda i armen för att göra sig hörda.
»Ditt knep var fint anlagdt», sade han slutligen då de hunnit till desserten. »Ja d.v.s. du ansåg det förmodligen fint men på mig gjorde det alldeles motsatta intrycket. » Hon spratt till och skiftade färg. »Hvilket knep?» sade hon. »Hvilket? Tror du inte jag förstår hur väl allt var uträknadt!
Men som då noten en kväll af fiskare kastas i lugnet, Varpet i början är blankt och knappt vid flarnena krusas, Tills omsider det trånges ihop, och fiskarna stängda Spritta ur sjön, och vågen i rörelse bringas och häfves, Så, vid den åldrigas tal, ju närmre sin mening hoa hopdrog, Skiftade främlingens anletes drag från lugn och till vrede.
Om han varit målare skulle han velat pröfva sina krafter på denna luft och dessa klippor, som än lågo så underligt nära, än veko tillbaka långt i fjerran, och hvilkas färg skiftade i olika belysning, från bjertaste rödbrunt till grått och blått i finaste förtoning. Men han var inte målare, gunås! Han vände sig om och gick upp i röksalongen.
Hon var själf lik en morgon i september med höstens svårmod i sin blick. Hennes ansikte var blekt med en grundton af solbränna, som hos barn af varmare land, med skarpt tecknade svarta ögonbryn, böjda som profilen af två sänkta vingar och en mun med veka läppar, som ständigt skiftade uttryck.
Han påminde sig, huru denna tavla hastigt skiftade, huru män med svärd och hjälmar inträngde i församlingen, huru lamporna släcktes och ökade förvirringen med ogenomträngligt mörker, huru i trängseln en hand fattade hans arm och förde honom ut ur valvet, tills han stod bland sina egna olivträd under den öppna, stjärnströdda himmelen, upptäckande i den man, som så underbart räddat honom och sig själv, Atanasios.
Vid skenet av den närmade lampan betraktade Petros sin bild i spegeln och bävade tillbaka som för åsynen av ett spöke. Hans ansiktshy skiftade i blått, och dragen voro så slappa, att han icke igenkände sig själv. En plötslig tanke på döden uppsteg i hans själ och kom de nerver, som ännu icke domnat, att darra av förskräckelse. Han sökte kväva denna tanke.
Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott. Då skiftade han sina ägodelar mellan dem. Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.