United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men efteråt fingo barnen leka omkring majstången, och den roligaste leken var, då löjtnanten ställde upp dem i rad och lät dem blunda och gapa och fyllde deras munnar med karameller, så att den som gapade värst, fick mest. Just så går det till i lifvet! sade magistern, skrattande. Den som gapar värst, får mest.
Mari blef orolig genast som hon steg öfver tröskeln. Bort, bort, bort, jag vill inte, jag vill inte, bort, bort, bort ... klagade hon. Vårdaren öppnade dörren till skrubben. Ett svart mörker gapade emot dem. Sätt henne dit, sade vårdaren. Jag vill inte, nej, jag vill inte, nej, nej ... ropade Mari. Men hon var redan inne och dörren slogs i lås.
Det var ett mycket vackert rullband du har. Det är målat i en sådan vacker färg. Även jag skulle gärna vilja hava ett sådant vackert rullband. Min dotter gapade. Så hade hon aldrig hört någon pojke tala. Så talade icke ens riktigt stora människor. Och så vacker han var! Och så fina kläder! Min dotter såg på sin klänning. Där var en stor fläck mitt på magen. Att hon skulle ta den på sig i dag!
Folket stod långa stunder och gapade på härligheten, men Gusten stod helst på avstånd bakom en knut eller en tät buske och mottog sällan eller aldrig inbjudningen till Carlssons veranda.
Om en stund stack hon två tior i hans hand, under bordet så att ingen av gästerna skulle se, han stoppade ner dem, kände sig räddad och kunde ej låta bli att trycka hennes hand litet hårt under bordet. Till svar lutade hon sig litet väl mycket intill honom, så att en fyrkantigt växt herre mitt emot med ett rödrandigt ansikte bara gapade av avundsjuka.
Vägen gick långsamt uppför och hästarne drogo tungt och ovilligt i den djupa snön. Men på ömse sidor rusade qvinnor och barn ut från kojorna, stodo i drifvorna, barbenta, barhalsade och bara gapade. Officern på kuskbocken rynkade ögonbrynen.
Det var en bondkvinna i en smal kärra, bredvid henne en karl och så ännu tvenne karlar. De tre småttingarne gapade. Snart försvunno de resande. Inne i stugan kokade mor rågmjölsvälling. Det var fest. Hon sörjde icke, såsom Pekka förmodade, förlusten af den stora, rostiga koskällan. Barnen fingo äta sig riktigt mätta. Och rodnande varm, utan strålar, gick solen ned öfver Raiala ödsliga mo.
Efter måltidens slut bad grefven Lucidor, att han ville bära en klädning, som han för hans räkning låtit förfärdiga. Lucidor tog emot den, och då han, i henne utstyrd, kort derefter träffade sin vän Columbus, så förvånades denne, huru han blifvit så grann, och sade, att allt folket undrade och gapade på honom.
Han gick. Hon kallade honom tillbaka gång på gång. Hon kände hur ångesten trängde sig ut i blicken, då han åter stod vid utgångsdörren, hon sträckte fram händerna, det var som om mörkret gapade därute, och som om det för alltid skulle uppsluka honom, om han nu ginge bort i denna stämning af kall ovänlighet. Stanna! Ett ögonblick bara! Hon kände icke igen sin egen röst.
Jag fick bud mot mig på redden att gå till sjöss i natt och visste knappt, hvilken skuta väntades." "Fröja", svarade den andra, "har klädt sig i ull unt silke, lauter woll unt sei sei hvad heter silke nu åter? Vet ni, då jag var i Lybeck, kunde jag tala tyska, så att hela staden gapade på mig."