United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !


Med frånräknande af ett enda lysande undantag har man just icke sport, att någon till Amerika utvandrad svensk derstädes lyckats förvärfva, hvad man plägar kalla ett namn. Dock, hvad som icke sker i första generationen kan möjligen inträffa i den nästa och man skall måhända tycka, det dessa förmodade frukter af emigrationen väl uppväga de pekuniera uppoffringar derför, som vi nu vidkännas.

"Och om de därhemma visste, hur våra sagor tillverkas, skulle de gärna betala vad som helst för att oss inom skotthåll." Suvaroff, ryssen, smålog stillsamt och sade: "Jag skriver aldrig annat än vad som är sant." " har du allt billiga telegramkostnader", förmodade Taylor. "Förresten skulle det inte an för oss. Vår läsekrets nöjer sig inte med tarvliga saker."

"Om Wennerbergs släktingar får veta att dom ställt honom bredvid honom har dom nog till att flytta honom från honom", förmodade Jonsson. "Vem är det?" frågade släktingen från Falköping. "Är det rånmördare Ander?" "Nej!" svarade jag. "Det är ingen mördare, men härnäst jag träffar herrarna något ensligt ställe tänker jag bli det. Tills vidare nöjer jag mig med ett litet överfall."

Doktor Pil var till och med älskvärd, att han gissade en strup- eller lungsjukdom. Själf ger hon ingen ledning ... man får försöka gissa sig fram. Ja, det är modernt i våra dagar att skjuta skulden vissa förmodade abnormiteter hos den brottsliga, ett mode, söm för resten börjar att bli tämligen föråldradt, tyckes det mig!

Varför har du i din fosterson inplantat, att han är ett hittebarn, utsatt av grymma föräldrar åt hungersdöden? Tarvades denna lögn för att lära honom avsky deras minne? Du gjorde ju detta emot ditt bättre vetande, enär du förmodade eller kanske med visshet kände, att din fosterson var stulen ifrån sina föräldrar? Min arkont, den atenske slaven sade mig, att Klemens var ett hittebarn.

Svend Opsal förmodade, att vi nu hade krafter nog till att emottaga ett varnande exempel, förtäljde han oss, att jag hoppas det var 1600-talet två norska studenter kommit hit till Räfsjöarne för att fiska.

Det var en bondkvinna i en smal kärra, bredvid henne en karl och ännu tvenne karlar. De tre småttingarne gapade. Snart försvunno de resande. Inne i stugan kokade mor rågmjölsvälling. Det var fest. Hon sörjde icke, såsom Pekka förmodade, förlusten af den stora, rostiga koskällan. Barnen fingo äta sig riktigt mätta. Och rodnande varm, utan strålar, gick solen ned öfver Raiala ödsliga mo.

»Det var väldigt vad den flickan tittade dig», sade Sylvia. »Hon är väl kär i mig», förmodade Gustav. »Alla fruntimmer ä’ som galna efter mig.» »Ja, är det inte vad jag alltid har sagt? Det gör ingenting hur en karl ser ut», anmärkte Sylvia oskyldigt, och Gustav skulle just replikera något obehagligt, när Prisse kilade uppför apotekstrappan och ställde sig där, viftande med svansen.

Innan Kerstin ännu lämnat sin bädd, hade fru Anna funnit hennes nattduksbord ett förseglat konvolut, adresserat med välkänd handstil till välborna fröken Christina Fleming . Nu, efter samtalet, bröt hon detta konvolut och fann däri icke, såsom hon först förmodade, ett brev, vilket genom Kerstin skulle i hemlighet befordras till fröken Brahe utan tio verser, skrivna med rask och icke alldeles lättläst stil av konungens egen hand.

Det är ej godt att veta, i hvilken afsigt han belastat sig med en föga nödvändig artikel min sagesman förmodade skämtsamt, att han ämnade rikta det nya landets flora med en derstädes okänd art men mera sannolikt synes, att han vid afresan ej kunnat förmå sig till att låta blomman hemma borttvina af brist skötsel; och är denna förmodan riktig, torde denna utvandrare åtminstone ej hört till det slaget, som lemna hustru och barn efter sig i elände.