United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jussi och hans anhang åkallade den lede och hela hans anhang det att Hedda gerna skulle låta sig kyssas af den hon tyckte om för tillfället. Ordvexlingen blef allt ifrigare. De unge kämparne slöto sig till Ella. Qvinnorna höllo ifrigt med Jussi.

Hennes hjärta förstod hvarje tanke i psalmen, dess rytm ljöd som musik för hennes öron, och i en stilla, entonig melodi i mild dur sjöng hon sin julsång med sakta röst, darrande af nyväckt hopp och lifslust. somnade hon. När Olli och Jussi kommo hem, sågo de modern, hon låg lugnt och sof... Jussi förundrade sig öfver att hon såg glad och rask ut.

Ella mottogs vänligt nog, men man började genast att tala om Hedda. »Hon har nog en ann», sade Jussi, »en, om hon inte har flere! Hon är af det slaget, och den som skall tro henne, han lär allt i rus, jaja i trolldrycksrus. Är inte Uutila der hos henne hvarenda lördagsqväll? Och om hvardagarne Ikali och Matti från herrgåln och inspektorn för resten med?

Jaså, det var inte sant, som Jussi sade, att hon var dålig. Det har gnagt mig länge, men i sista veckan kom spektorns bref, att allt skulle bra, och det gjorde mig liksom frisk igen. Hela trycket och tyngden bröstet gick bort. Herre Gud, lycklig jag är, som fått höra allt det goda om henne. Men säg, när kommer hon sjelf?

Dörren, tänkte de, kunde den laga, som slagit sönder den. Jussi och Ella veko derför ensamma af till snickaren. Innan klockan slog fyra morgonen, var Snickar-Matti Toimila med dörren och en halftimme derefter knarrade den, tung och klumpig liksom den förra, sina gångjern.

Hon var moderns stolthet, men hade aldrig tid att komma hem; prästgården var ju långt borta och barnen där små. Olli och Jussi voro hemma. De hade faderns exempel jämt för ögonen, blefvo skygga och dolska, ville inte göra något, utan lågo bara och plaskade i ån och trätte om fiskstackarne, som de metade upp. Det var sällan, som modern hade någon glad stund genom dem.

Olli och Jussi sutto bänken, Lasse satt i sängen och rökte, drängen hängde öfver bordet, pigan i spiseln. Det var för det mesta Guds ord. Det var en lycklig tid. Hon somnade med en blick af tacksamhet Lasse ... en afton, det var en mörk decemberafton, kysste hon hans hand. Olli, som låg vaken, kunde höra det. Lasse strök hennes hår, och släckte han ljuset.

Jussi ropade inåt stugan, att man skulle skaffa fram bränvin. En flaska gick laget rundt och tömdes. En annan likaså. Skämtet blef mera rått och rösterna högljuddare. Armar höjdes och beskrefvo i luften alla slags kraftiga, bålstora rörelser.

Sjelfva Jussi hade tappat koncepterna, åtminstone för den första qvartstimmen. När Toimila egor voro passerade, rättade Jussi upp sig en smula. Han drog ett tag sitt spelverk, och redan den första tonen tycktes upplifva honom. Neej, utlät han sig slutligen, man skall inte lördagsqvällen ge sig i delo med hins anhang, för sådant der qvinfolk, det är allt hemma från den trakten.

Prat och glada röster hördes allt tydligare, ju närmare han kom. Inne Jussis gård var verkligen muntert nog. De gamle sutto trappan, de unga brunnskanten, gärdesgården, lofträcket och öfverallt. Jussi sjelf drog sitt dragspel; vid tonerna från hans instrument roade sig tvenne af drängarne att slåss, ett envig med knytnäfvar och sparkar, som högligen roade åskådarne.